I en inte alltför avlägsen framtid erbjuds dataspelare en “Virtual Reality Massive Multiplayer Online Role-playing Game” (VRMMORPG) där man med hjälp av en avancerad ny teknologi “Nerve Gear” får kontroll över en avatar. Nerve Gear hjälmen kopplar spelet med spelarens hjärna med resultatet att spelupplevelsen är lika verklig som levande livet. Allt det där låter ju grymt underbart för alla som gillar dataspel – men …
Dagen som den nya teknologin släpps på marknaden ihop med ett häftigt svärdfäktande fantasyspel, stångas flera tusen hänförda köpare över hela världen i kampen om vilka som ska kunna köpa den begränsade utgåvan. Folk är som galna efter utrustningen och spelet. Men så kommer äntligen stunden då spelet släpps, servarna öppnas och den nya världen välkomnar de tusentals spelarna till den 100 plattforms-formade cybervärlden.
Allt verkar hur bra som helst tills den öppnande ceremonin då spelets admin avslöjar sin makabra plan. Det visar sig att det helt enkelt inte existerar en logout från Sword Art Online. Hur mycket spelarna än försöker, kan de bara inte sluta spela. Och mycket snabbt upptäcker de dessutom det grymma i spelets mortalitetsfaktor. Dör du i spelet – dör du på riktigt.
Detta introt visslar förbi på bara några minuter. Resten av de två säsongerna och de 50+ avsnitten ägnas åt den massiva karaktärsutvecklingen och personkemin hos en handfull av dessa cyberfångar då de kämpar och bygger strategier för att vinna rätten att få logga ut.
Sword Art Online är en “måste” Anime för alla som gillar mmorpg´s. Det är inte så mycket spelfajtande utan mer relationerna mellan personerna som gnisslar åt alla hall. Här erbjuds en gnutta romantik, många sorger och längtan hem till rl samt intressant psykologiskt baserad politiserande strategi, med en nypa humor insprängt mellan varven.
Jag ger SAO 5 stjärnor av 5 möjliga.
