Filmrecension: A ghost story – en film om döden

Då och då ser vi den där filmen som lämnar oss alldeles mållösa, upprivna och i tankar om livets betydelse. Vad kommer vi att lämna efter oss och kommer någon verkligen att bry sig? När A ghost story är slut och eftertexterna rullar i sin tysthet är det precis de här tankarna som väller över mig. Tillsammans med funderingar om vad det egentligen är jag har bevittnat, för A ghost story är ingen vanlig film. Under långa stunder saknas helt dialog. Istället förs den sorgliga historien fram med hjälp av ett oerhört vackert bildspråk och ett fantastiskt soundtrack av Daniel Hart.

I huvudrollerna ser vi Rooney Mara och Casey Affleck vars liv rasar ihop då Caseys karaktär dör i en bilolycka. Det dröjer dock inte länge förrän han återvänder till jordelivet i form av ett klassiskt spöke. Istället för att följa ljuset i tunneln återvänder han till sitt hus för att söka kontakt med sin hustru. Vad som sedan följer är en resa genom sorg, saknad och ett vemod jag inte sett i en film på många år.

A ghost story är inte en film som är lätt att ta till sig men det är oerhört befriande att se att det fortfarande görs så här originella filmer. I tider där det mesta som görs är superhjältefilmer och skräckfilmsuppföljare bjuder A ghost story på något helt annat. Det är en film som berör och lämnar dig i djupa tankar om livet. Med en budget på endast 100 000 dollar har David Lowery gjort en av årets bästa filmer.

Be Sociable, Share!