Fängelsefilmer är alltid fascinerande och många gånger skrämmande. Nyckeln till frihet är inget undantag, även om här finns något sorts vackert hopp inbyggt i allt elände. Vi ger dig en recension av en av nittiotalets bästa filmer.
Det hör till ovanligheterna att jag läser en Stephen King berättelse efter att jag sett filmen, det har nästan alltid varit tvärtom. Jag slukar hans berättelser, men förlagan till Nyckeln till frihet ingår i en novellsamling där jag faktiskt, konstigt nog, sett tre av berättelserna som film innan jag läste dem. För övrigt är alla tre väldigt bra berättelser och tillika bland de bästa filmatiseringarna av Kings berättelser.
Nyckeln till frihet följer också berättelsen väldigt väl. Det märks att Stephen King inspirerats av Alcatraz, på många sätt. Andy Dufresne (Tim Robbins) har åkt in anklagad för mordet på sin otrogna hustru och hennes älskare. Dufresne råkar illa ut i fängelset, men får en ny vän i Red (Morgan Freeman) och allt berättas av Red. Freemans röst är alltid behaglig att lyssna till och känslan i fängelset är väldigt lik stämningen på Alcatraz – som än idag lever kvar i murarna trots att Alcatraz är nedlagt som fängelse sedan länge.
Livet i fängelset är allt annat än lätt, även om Dufresne lyckas bättre än många andra tack vare att han kan sköta deklarationer och ge andra ekonomiska tips. Fängelsedirektören Norton (Bob Gunton) är en diktator av rang och tillika sadist. Fångarna blir straffade och straffen för olydnad liknar också mycket vad som pågick på Alcatraz – och säkerligen många andra fängelser i USA på sextio- och sjuttiotalen.
Som fängelsevakten Hadley ser vi Clancy Brown, som med sitt brutala yttre och sitt grovhuggna sätt gör sig perfekt i den rollen. Alla roller är väl tillsatta och Nyckeln till frihet är än idag en film som går att se om och om igen. Det vore fel att kalla den mysig, för den är allt annat än mysig. Samtidigt har den något som skapar en stämning som är svår att ta på. Kanske är det just den där känslan av att det finns hopp mitt i allt, och det ger ytterligare hopp åt mänskligheten – att vi faktiskt kan finna något hopp i den värsta situation.
Kanske är det drömmen om en nyckel till friheten som håller hoppet vid liv.
Fler Filmspanare har recenserat Nyckeln till frihet:
Håller med om att långnovellerna blivit riktigt bra filmer — de främsta bevisen för att icke-skräck-King generellt blir bättre filmer än skräck-King. Jag är inte säker på om jag kan bestämma mig för om den här är bättre än Stand By Me…
Du har en poäng, ligger verkligen något i det. Vilket också kan betyda att det är svårt att översätta skräck till film, kanske för att skräcken i Kings böcker är någonting som sker i läsarens huvud. Och håller också med om att det är svårt att bestämma sig för om Nyckeln är bättre än Stand by me … 🙂