I vår serie Star Wars-recensioner har turen kommit till filmen som en gång startade allt, innan det ens var känt att det skulle bli en trilogi och än mindre hela nio filmer. Antagligen visste inte ens George Lucas själv om det, men det spelar mindre roll. A new hope startade en hel galax av stjärnkrig. Spel och Film recenserar Star Wars Episode IV – A new Hope.
Att recensera en film som är nästan lika gammal som sig själv är förstås en utmaning av många skäl. Men att 38 år efter premiären kunna säga att filmen fortfarande håller är i sig ett gott betyg. A new Hope går att se än idag med stor behållning, trots att jag säkerligen har sett den ett par dussin gånger.
Om du av någon anledning inte har sett detta gamla mästerverk ger vi dig en kort resumé av storyn: Rymdimperiet håller galaxen i ett järngrepp med terror och totalitär kontroll, inte minst med hjälp av det fruktansvärda vapnet Dödsstjärnan. Darth Vader (David Prowse – skådespeleri, James Earl Jones – röst) är Sithriddaren som med den mörka kraften ser till att alla fruktar både honom och imperiet. Men rebellerna vill slå tillbaka och har lyckats stjäla ritningarna till det fruktansvärda vapnet. Ritningarna har prinsessan Leia (Carrie Fisher) placerat i roboten R2-D2 och skickat iväg honom till ökenplaneten Tatooine. Där fångas robotarna upp av Luke Skywalker (Mark Hamill), som har ett annat öde än att ränna runt och vattna sanden. Ben Kenobi (Alec Guinness) lär honom att använda kraften och med hjälp av Han Solo (Harrison Ford) lämnar han och Ben ökenplaneten. Därefter väntar ett ordentligt rymdäventyr innan det är dags att använda de stulna ritningarna.
Med det sagt ska jag försöka ge mig på en svår uppgift. Nyligen sågade jag de tre första delarna (som är nyare än del 4 eftersom de producerades efteråt) och att sedan försöka betygsätta Episod IV blir enkelt om jag ska jämföra med del 1-3. Däremot har jag två filmer kvar att recensera (och jag har min favorit), så hur bra är A new Hope i jämförelse med Rymdimperiet slår tillbaka och Jedins återkomst?
Det är dock inte lika enkelt. A new Hope har en stark handling, men lider av transportsträckor (C3PO och R2-D2 i öknen är rätt trist). Tekniken håller än idag, men av de tre ursprungsfilmerna är den av naturliga skäl svagast. Däremot gillar jag verkligen avslutningen, som är stark och som håller spänningen uppe. Skådespelarna hänger med i alla tre filmerna och blir dessutom varma i kläderna ju längre fram i ursprungstrilogin vi kommer.
Så slutbetyget blir att del fyra, A new Hope, är svagast av de tre gamla filmerna, och får bara en fyra. Likväl är den klart sevärd, håller än idag och är ett rymdäventyr värt namnet.
Köp A new Hope på CDON.
Jag såg denna igår (recension kommer nästa lördag) men det som slog mig är hur mycket ”på riktigt” den känns. Gjord 1977 och ändå känns den modern i många stycken fortfarande. Snyggt jobbat!
Det har du helt rätt i. Känns betydligt mer ”riktig” än de övergödda datoranimationer som används i del 1-3. Ska bli kul att läsa din recension!