Filmrecension: The Shining (1980)

1980

The Shining skiner vidare. Långt efter att Jack Nicholson uttalade sin klassiska replik ekar galenskapen från Stanley Kubricks klassiker. Vi recenserar och konstaterar att skräck från förr var bättre. 

Stephen King var kanske inte helt nöjd med Kubricks version av hans mästerverk, men han fick upprättelse i TV-serien från 1997. Den gamla klassikern vann dock många fans över världen. Personligen tycker jag att både filmen och TV-serien är grymt bra, de är två olika verk baserade på samma roman. Grundhistorien i båda två är likadan, den alkoholiserade och arbetslöse Jack Torrance (Jack Nicholson) får genom sina kontakter en sista chans till ett bra jobb. Han ska vara vaktmästare på det avlägset belägna hotellet The Overlook Hotel, beläget högt uppe i klippiga bergen, dit inga vägar går på vintern.

Han tar med sig sin fru Wendy (Shelly Duvall) och sin son Danny (Danny Lloyd). Danny har en förmåga att kunna se sådant andra inte ser, det kallas att han skiner – något som hotellets kock Dick Hallorann (Scatman Crothers) uppmärksammar. Hotellet har nämligen sin beskärda del av skrämmande saker att se, vilket Dick varnar Danny för. Och mer än så tänker jag inte säga om handlingen. Bara att två tvillingar, se bilden nedan, kan ge mardrömmar…

The Shining 2

Däremot ska jag berätta att det här är inte en film för den som inte tål att se blod, eller som är lättskrämd. The Shining är fylld av psykologisk skräck, men även en hel del skräck som är betydligt mer påtaglig. Det avlägsna hotellet, där bara Jack och hans familj finns (eller kanske inte), med en filmteknik som bara Kubrick kan klara av, ger kalla kårar. Det finns en del problem med The Shining, som Shelley Duvall. Hon spelar alldeles för upprörd, och är inte alls som Wendy i boken. Dessutom är Dannys kontakt med Tony lite skum, men trots allt fungerar det. Tillsammans med att hela filmen verkligen andas sjuttiotal blir det grymt bra.

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

6 kommentarer

  1. Tv-serien är verkligen ingen höjdare filmen och boken gillar jag däremot mycket. Tv-seriens främsta problem är att den följer boken för väl och blir helt enkelt lite trist och att man nog castat den värste barnskådisen av alla i rollen som Danny.

    • Jag tror att det är därför jag gillar TV-serien, jag gillade boken väldigt mycket och saknade bakgrundshistorien, pannan, och allt annat som händer på hotellet. Och jag vet inte om barnskådisen är sämre än i filmen, det är ju nästan lika bra/illa… 🙂

6 trackbacks/pingbacks

  1. Recension: Batman (1989) - Spel och Film
  2. Recension: Batman (1989) – Carling Creations
  3. Recension: Fifty Shades Darker (2017) - Spel och Film
  4. Snart dags för ny version av Jurtjyrkogården? - Spel och Film
  5. Motionera mera - Money Cowboy
  6. Snart kommer Doktor Sömn - Spel och Film

Kommentarer är stängda.