Recension: Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984)

Indiana Jones och De Fördömdas Tempel

Cirka 99 SEK
Indiana Jones och De Fördömdas Tempel
89

Handling

9/10

    Skådespelare

    9/10

      Stämning

      10/10

        Ljud och musik

        9/10

          Effekter

          8/10

            Pros

            Cons

            Indiana Jones och de fördömdas tempel är förmodligen den Indiana Jones-film jag har sett mest och vars repliker jag kan rabbla i sömnen. Den andra Indy-filmen var annorlunda mot den första, men minst lika bra och än idag håller den. 

            Det går snabbt från ord till handling i Indiana Jones och de fördömdas tempel. Inledningsscenen med den glamorösa showen, där Willie Scott (Kate Capshaw) sjunger samtidigt som Indiana Jones (Harrison Ford) försöker få betalt för en mumie han sålt till nattklubbsägaren Lao Che (Roy Chiao), övergår snabbt till full action. Med hjälp av Short Round (Jonathan Ke Quan) flyr Indy tillsammans med Willie, men kraschar dessvärre i en by i Indien. Vilket sedermera för dem till det mytomspunna palatset Pankot.

            Det är i vanlig ordning mycket äventyr i det andra Indiana Jones-äventyret. Från hemliga tunnlar till svingande över lavafloder. Naturligtvis finns det övernaturliga ingredienser, men framför allt genomsyras hela filmen av en stark känsla av att det är en kamp mellan det goda och det onda. Inte särskilt komplicerat, de som är onda är onda på riktigt och de goda, tja… där finns det kanske lite mer komplikationer med tanke på att Indy är som han är. Fast i Indiana Jones och de fördömdas tempel visar han att han alltid gör det som är rätt, till slut.

            Indiana Jones och de fördömdas tempel

            Äventyrsfilmer blir inte mycket bättre än så här. Den episka måltidsscenen har inte överträffats i någon äventyrsfilm och färden genom tunnlarna är även den obesegrad. Håller De fördömdas tempel även idag? Tveklöst, trots lite föråldrade effekter.

            Fakta Indiana Jones och De fördömdas tempel

            Testad på: DVD
            Ljud: Dolby Digital 5.1
            Bild: 16:9 Widescreen, Widescreen (2.35:1), Anamorfisk
            Språk: Engelska
            Längd (min): 114
            Text: Danska, Finska, Norska, Svenska
            Regissör: Steven Spielberg
            Åldersgräns: 15 år

            Be Sociable, Share!
            About Magnus 679 Articles
            Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.
            • Sofia

              Mja, det är bara 80-talsnostalgi som räddar denna rulle från samma öde som kritallskalle-varianten. Tycker den är både tråkig, jobbig och unken, Short Round vill man ju bara döda efter cirkus fem minuter och att få samma känsla för Willie går ännu fortare 😉 Indy är värd ett bättre öde…

              • Willie kan jag hålla med om, men Short Round? Han är ju episkt irriterande på ett sätt som gör att man måste ju älska honom. Jag tror du har sett Temple of Doom för många gånger. 🙂

                • Sofia

                  Ja, det lär dröja innan jag ser den igen iaf 🙂

            • Filmitch

              Japp håller med Sofia. Avskyr Short round och Willie som torde vara filmhistorien jobbigaste karaktärer – lägg sedan till att filmen har en riktigt unken rasism så blir den i mina ögon otittbar. Kan dock hålla med om att det är bra actionscener synd bara att de hamnade i så dåligt sällskap.

              • Jösses, jag måste nästan börja tänka om. Jag som sett den här filmen med mina oskyldiga åttiotalsnostalgi-glasögon… Är Short Round verkligen så jobbig? Jag ser honom mest utifrån hans perspektiv, men jag är med på vad ni menar.