Recension: Magic in the Moonlight (2014)

Magic in the Moonlight

5.8

Skådespelarna

6.0/10

Miljön

7.0/10

Handling

6.5/10

Spänning

5.0/10

Komik

4.5/10

Pros

  • Bra plott
  • Snygga miljöer

Cons

  • Trist i längden
  • För lite fokus på kärnfrågan

Är du skeptisk mot det övernaturliga? Är du övertygad om att tomtar och troll bor mer på loftet hos dem som tror på dem än i skogen? I så fall har du något gemensamt med Stanley Crawford, huvudpersonen i Woody Allens Magic in the Moonlight.

Stanley Crawford (Colin Firth) ägnar kvällarna åt att trolla. Han trollar bort sig själv snarare än att trolla fram kaniner. Han sågar medarbetarna i delar och lurar alla. Utom sig själv. Själv är han en skeptiker mot det övernaturliga och han är en skeptiker av rang. Så till den milda grad att han gärna avslöjar charlataner. När en vän ber honom följa med till den Franska rivieran för att avslöja ett medium är han med på noterna.

Mediumet i fråga heter Sophie Baker (Emma Stone) och har nästlat sig in hos en rik, amerikansk familj. Ett par decienners åldersskillnad, men kärlekshistorien är ett faktum direkt. Det faller lite för väl på plats, lite för uppenbart för att vem som helst inte ska se Allens gubbsjuka mitt i handlingen. Trots det gillar jag plotten. Jag har alltid gillat när ytterligheter ställs mot varandra, må det vara rikedom mot fattigdom eller vetenskap mot tro. Inget är självklart i vår värld, trots att det finns gott om människor som gärna vill ha patent på sanningen.

Man kanske skulle klassa Magic in the Moonlight som en klassisk romantisk komedi, men det är inte mycket att skratta åt. Däremot är det lätt att svepas in i en mysig stämning, trots gubbsjukeskimret som ligger över allt – vilket i sin tur gör mig lite extra tveksam – och frågeställningen som filmen inleder med stannar kvar genom hela handlingen. Tisdsepoken är väl gestaltad. Det känns verkligen som slutet på tjugotalet, både i hur skådespelarna pratar och miljön runt omkring. Musiken är förstås också helt rätt, även om det inte är min kopp te fungerar Cole Porter och hans likar perfekt.

Att Sophie är lika duktig på sina mediala förmågor som Stanley är på att trolla gör att det blir lite intressant. Åtminstone ett tag. Jag hade dock gärna sett lite hårdare konflikter, lite mer spänning, lite fler svarta ögonblick och gärna mer fokus på kärnfrågan. Det är en sevärd film, men inte mycket mer.

Be Sociable, Share!
Om Magnus 878 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.