Recension: Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn (2016)

Miss Peregrine's hem för besynnerliga barn

Cirka 199 SEK
8.2

Handling

8.0/10

Skådespelare

8.0/10

Stämning

9.0/10

Ljud och musik

8.0/10

Effekter

8.0/10

Tim Burtons nya film Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn är en film för alla. Vi recenserar och ger dig vår syn på en modern saga. 

Jag har alltid gillat Tim Burtons filmer, även de filmer som landade i periferin. Beetlejuice, Edward Scissorhands, Batman, Mars Attacks,  Alice i Underlandet och Abraham Lincoln: Vampire Hunter är i mina ögon fantastiskt bra filmer. Därför är det extra kul att se att han än en gång har lyckats.

Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn är måhända inte toppen på Burtons karriär, men den följer ett väletablerat koncept. Ett mysterium, mörker, kuslig stämning och en känsla av övernaturliga fenomen finns från start. Jake (Asa Butterfield) framstår från start som den där killen vi alla älskar för att han är så vanlig som vi andra och lätt knuffas omkring. Hans arbete på ett snabbköp vittnar om hans vilja att arbeta, göra rätt och även när hans kompisar välter högen av toapapper han byggt upp behåller han sitt lugn. Trots att det gör honom till ett alltför lätt mobboffer.

Miss Peregrine's hem för besynnerliga barn

När hans farfar Abe (Terence Stamp) hör av sig och visar fler tydliga tecken på demens är Jake inte sen att ställa upp. Fast redan från start inser vi tittare att Abe kanske är dement, eller så ligger det något i hans rädsla. För trots allt verkar han vara hotad, och när Jake når fram händer det lite för mycket underligheter för att det bara ska vara sammanträffanden. Och finns det inte något övernaturligt som ruvar ute i skuggorna, ute i mörkret?

Abe lämnade Polen som liten och hamnade på ett barnhem på en ö utanför kusten vid Wales. Till en början verkar det där barnhemmet ha varit som vilket annat barnhem som helst, men när Jake lyckas åka dit tillsammans med sin minst sagt ointresserade pappa Frank (Chris O’Dowd) blir det alltmer mystiskt. Och utan att säga för mycket blir det bara bättre, även om det finns vissa saker i handlingen som vid mer än ett tillfälle tar udden av handlingen.

Likväl är jag den sortens filmälskare som kan se förbi små logiska problem för att se den större helheten. Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn är en klassisk Burton-film, med mängder av mystik och bra skådespelare. Miss Peregrine (Eva Green) är ett kapitel för sig, precis som Barron (Samuel L. Jackson). Övriga gör bra insatser och Asa Butterfield är perfekt som Jake. Dessvärre har jag inte läst boken som ligger till grund för filmen, men efter att ha sett Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn måste jag läsa boken.

På minussidan måste jag dessvärre säga att det finns lite för många frågor som förblir obesvarade när filmen är klar, vilket drar ner betyget något. Burton hade gärna fått lägga på en halvtimme eller till och med två för att knyta ihop säcken. Men på något sätt känns det som om det är precis det han vill. Han vill låta mystiken dröja kvar, och det är kanske rätt okej ändå.

Fakta Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn

Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio 7.1
Bild: Widescreen (1.85:1), HD 1080p
Språk: Engelska
Längd (min): 127
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska
Releasedatum: 2017-02-13
Originaltitel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
Regissör: Tim Burton
Åldersgräns: 11 år

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

5 trackbacks/pingbacks

  1. Tävla och vinn Miss Peregrine's hem för besynnerliga barn - Spel och Film
  2. Tävla och vinn Miss Peregrine’s hem för besynnerliga barn – Carling Creations
  3. Ni vann Miss Peregrine's hem för besynnerliga barn - Spel och Film
  4. Recension: Young guns (1988) - Spel och Film
  5. Recension: Djungelsafari (2015) - Spel och Film

Kommentarer är stängda.