Recension – Ozzy (2016)

Ozzy (The adventures of Ozzy)

149 sek
Ozzy (The adventures of Ozzy)
58

Handling

7/10

    Skådespelare

    5/10

      Stämning

      6/10

        Ljud och musik

        5/10

          Effekter

          7/10

            Om ni tänker er en valfri fängelsefilm för vuxna, hur gör man den till en barnfilm? Man byter ut fångarna och fångvaktarna mot hundar med roliga personligheter. Ozzy (The advetures of Ozzy) bjuder på lite allt möjligt, men mestadels humor. 

            Handling

            Filmen Ozzy (The adventures of Ozzy) handlar om en beagle som heter Ozzy. Ozzy bor hos en familj där pappan skriver serietidningen Stardog. Han får en resa till en stor seriemässa i Japan. Till en början är allt frid och fröjd, men pappan tar reda på att Ozzy inte kan följa med på resan. Familjen måste hitta någon som kan ta hand om honom. Alla utvägar tar slut, tills de ser en reklam på TV om det lyxiga hundpensionatet Blue Creek. Familjen bestämmer sig för att åka och titta på stället. Väl på plats får man se att hundar får bastu, massage, lyxmat och allt annat man kan tänka sig. Saken är klar. Ozzy får stanna kvar och familjen kan åka till Japan på mässan.

            Så fort familjen åkt kastas hundarna in i en bil och körs till det som är det rätta Blue Creek. Ett fängelse för en himla massa hundar. Ozzy får en cellkamrat, en närsynt tax vid namn Fronky. Fronky ser till att Ozzy får fler vänner. Hunden Doc och den gamle hunden Chester. På fängelset finns det en fånge som heter Vito, det är han som bestämmer allt, han försöker rekrytera Ozzy till att springa för honom i kapplöpning mot fängelsets vakter. Ozzy och hans vänner har dock något helt annat i kikaren.

            Utlåtande

            Denna filmen börjar väldigt svagt. De två första detaljerna jag lägger märke till är att hundarnas skall inte ens är hundskall utan människor som härmar hundar. Den andra detaljen är att rösterna är fruktansvärda på alla som introduceras för oss i början av filmen. Detta tar sig dock när man väl kommer till filmens kärna. Så fort de kommer till fängelset Blue Creek blir rösterna helt okej. Men det var en kämpig start i filmen som inte riktigt är bra när man vill fånga upp en tittare.

            Animeringen är inte dålig men inte heller märkvärdig på något sätt. Den är ganska medelmåttig där man helst sätter fokus på att göra alla hundarna så komiska som möjligt utan att förstöra kärnan.

            Handlingsmässigt är den svag i början men tar sig även den så fort man kommer till Blue Creek. Innan dess får jag inte riktigt grepp om vad filmen går ut på. Jag blir inte riktigt klok heller på tanken med att både fångar och fångvaktare är hundar. För min personliga del känns det konstigt. Att den stenhårda fångvaktaren sen är en stor St. Bernard som är en av de snällaste jättar man kan hitta är strået konstigare. Detta är ju däremot sånt man kanske inte lägger märke till om man inte är lite hundmänniska.

            Avslutningsvis är filmen trots den svaga början och de lite konstiga karaktärerna helt klart sevärd. Den går ifrån att vara en plåga till att faktiskt bli mer och mer spännande.

             

            Be Sociable, Share!