Recension: Unbreakable (2000)

Unbreakable

9.6

Handling

9.5/10

Skådespelare

9.5/10

Ljud och musik

9.8/10

Stämning

9.5/10

Effekter

9.5/10

Unbreakable är en av M. Night Shyalamans bästa filmer och med tanke på att det snart är dags för en tredje film i en trilogi som påbörjades med Unbreakable är det hög tid att vi recenserar den här klassikern. 

Det låter kanske rörigt, men när Unbreakable hade premiär år 2000 var det ingen som var riktigt medveten om att det var första delen i en trilogi. Andra delen är Split, som vi nyligen recenserade. Del tre heter Glass och har premiär i början av 2019. Vad de tre har gemensamt är svårt att säga utan att avslöja något, men Split är bara löst förknippad medan Glass har en mer direkt koppling till den första filmen.

Unbreakable har två huvudpersoner. Den ena är Elijah Price (Samuel L. Jackson), som har en svår sjukdom. Sjukdomen gör att hans ben är som glas, vilket gör att han också kallas Mr. Glass. Det räcker att han snubblar för att hans ben ska splittras som glas. Den andra är David Dunn (Bruce Willis), som är allt annat än lycklig. Men efter att han har varit med om en fruktansvärd tågolycka, där han är en av två personer som överlevt, börjar hans liv att förändras och han inser någonting om sig själv som han aldrig förstått.

unbreakable

Precis som Shyalamans Sjätte Sinnet är Unbreakable en väldigt genomtänkt film. Alla detaljer finns där och det går utan tvekan att se den flera gånger och varje gång upptäcka något helt nytt. Bruce Willis spelar riktigt bra, en av hans absolut bästa roller. Hans melankoli rinner ut ur TV-n och stämningen som Shyalaman skapar är helt magisk. Samuel L. Jackson gör också en av sina bästa roller. Det finns förvisso inte en enda skådespelare i filmen som gör en dålig roll. Robin Wright som Dunns fru och Spencer Treat Clark som hans son är riktigt bra.

Det finns helt enkelt inget dåligt att säga om den här filmen. Se den och låt dig uppslukas av en fantastisk film.

 

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

6 trackbacks/pingbacks

  1. Recension: The Prince (2014) - Spel och Film
  2. Recension: Blade Runner 2049 (2017) - Spel och Film
  3. Recension: Blade Runner 2049 (2017) – Carling Creations
  4. Snart premiär för Glass - Spel och Film
  5. Recension: Tears of the Sun (2003) - Spel och Film
  6. Recension: Glass (2019) - Spel och Film

Kommentarer är stängda.