Det finns komediserier som bara passerar revy, och så finns det de som etsar sig fast. Meet the Parents tillhör definitivt den senare kategorin. Nu är det klart att Ben Stiller och Robert De Niro återvänder till sina ikoniska roller i Meet the Parents: Focker-In-Law, som får biopremiär den 27 november.
Och ja – bara tanken på att Greg Focker och Jack Byrnes ska krocka igen räcker för att väcka en nästan barnslig förväntan.
En fjärde film som faktiskt känns motiverad
Den här gången står John Hamburg för både manus och regi, vilket är ett tryggt kort. Han var med och skrev de tidigare filmerna, och det märks ofta när någon verkligen förstår rytmen i en sådan här serie – den där balansgången mellan pinsamheter, familjedrama och ren fars.
Produktionen leds bland annat av Jane Rosenthal och De Niro själv, tillsammans med Stiller. Det är ett tydligt tecken på att det här inte bara är en nostalgisk återträff, utan ett projekt där kärnteamet faktiskt vill något.
Men det som verkligen sticker ut är nytillskottet Ariana Grande. Att kasta in henne i det här universumet är antingen genialt eller fullständigt kaos – och ärligt talat lutar jag åt att det är exakt den typen av energi som behövs för att få liv i serien igen.
Minnet av en lögn som aldrig tog slut
Det är svårt att inte tänka tillbaka på första gången man såg Meet the Parents. Jag minns fortfarande hur jag skrattade till – inte högt, utan det där lite generade skrattet – när Greg försöker navigera Jacks psykologiska minfält. Särskilt scenerna där lögnerna bara växer, lager på lager, tills det inte finns någon väg tillbaka. Den där känslan av att vilja ropa “sluta prata!” åt skärmen, men samtidigt inte kunna titta bort.
Och sen har vi Meet the Fockers, där Dustin Hoffman och Barbra Streisand kliver in och vrider upp absurditeten ytterligare ett snäpp. Jag minns att jag faktiskt skrattade rakt ut åt middagsbordsscenen – den där totala kulturkrocken där allt som kan gå fel, går fel, och De Niros stela kontroll långsamt krackelerar.
Det är just det som gjort serien så hållbar. Inte skämten i sig, utan tajmingen. Och kemin.
En rollista som fortfarande levererar
Förutom Stiller och De Niro återvänder flera bekanta ansikten. Owen Wilson är tillbaka, vilket alltid innebär en perfekt dos självsäker charm som kontrast till Gregs ständiga nervositet. Teri Polo och Blythe Danner ger serien dess emotionella ankare, medan yngre namn som Skyler Gisondo och Beanie Feldstein antyder att berättelsen rör sig vidare till nästa generation.
Och det är kanske där filmens titel säger mest. Focker-In-Law. Det handlar inte längre bara om Greg som försöker bli accepterad. Nu är det han som riskerar att hamna i Jacks position – och det öppnar för en ganska elegant spegling av hela serien.
Därför kan det här faktiskt fungera
Det är alltid riskabelt att återuppliva en älskad komediserie. Vi har sett tillräckligt många exempel där det bara känns… trött. Men här finns några saker som talar för filmen.
Dels att originalduon är intakt. Dels att Hamburg är tillbaka vid rodret. Och kanske viktigast av allt: att konceptet fortfarande är relevant. Familjekonflikter, generationskrockar och social ångest har inte direkt blivit mindre aktuella.
Frågan är snarare hur långt de vågar gå. Om de vågar låta Greg vara lika plågsamt mänsklig som tidigare, och Jack lika obevekligt kontrollerande – då finns det något här.
Själv hoppas jag på den där välbekanta känslan igen. När man sitter i biosalongen och nästan krymper i stolen, samtidigt som man småskrattar åt hur fullständigt hopplös situationen blivit. Det är en svår balans att träffa, men när den sitter, då är det ren komediguld.
Den 27 november får vi svaret.
