Behöver världen verkligen ännu en version av Harry Potter? Det har varit min spontana reaktion ända sedan HBO meddelade att J.K. Rowlings böcker skulle filmatiseras på nytt. Men efter den färska trailern börjar jag vackla. Vi får se mer av Hogwarts, sorteringsceremonin, quidditch och flera av berättelsens viktigaste figurer – och framför allt skymtar något filmerna aldrig riktigt hade: tid.
Det är ett av Hollywoods stora problem just nu. Så fort någonting varit framgångsrikt börjar någon fundera på hur man kan göra det igen. Remake. Reboot. Requel. Legacy sequel. Director’s cut. TV-serie.
Till slut sitter man där och undrar när någon ska komma på den revolutionerande idén att faktiskt hitta på någonting nytt. Därför har jag varit ganska skeptisk till Harry Potter. De ursprungliga filmerna är trots allt inte bortglömda reliker från filmhistoriens stenålder. Den första filmen kom 2001 och den sista 2011. De har dessutom fortfarande en enorm publik.
Men nu har HBO släppt den andra stora teasern för serien. Och tusan vet om de inte är något på spåren.
Hogwarts får äntligen breda ut sig
Den stora skillnaden mellan filmerna och TV-serien är egentligen uppenbar.
Tid.
Den första säsongen består av åtta avsnitt och bygger på Harry Potter och de vises sten. HBO:s ambition är sedan att fortsätta genom bokserien med kommande säsonger. Det innebär att en berättelse som tidigare skulle pressas in på ungefär två och en halv timme nu kan få kanske sju eller åtta timmar på sig.
Det är enorm skillnad.
Filmerna var ofta skickliga adaptioner, men ju längre bokserien gick desto mer material behövde försvinna. Karaktärer reducerades, sidohistorier kapades och detaljer som gav Hogwarts liv fick ge plats åt huvudhandlingen. TV-formatet kan göra precis tvärtom.
Den nya trailern visar bland annat sorteringsceremonin, mer av elevernas vardag och ett Hogwarts som verkar byggt för att faktiskt kännas som en plats där människor lever snarare än en samling magnifika kulisser mellan actionscener.
Det är där serien kan hitta sitt existensberättigande.
Nya Harry har världens otacksammaste jobb
Dominic McLaughlin spelar Harry Potter, med Arabella Stanton som Hermione Granger och Alastair Stout som Ron Weasley. De tre unga skådespelarna har ett nästan absurt uppdrag framför sig. De ska inte bara gestalta några av världens mest kända litterära figurer.
De ska göra det efter Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint.
Ingen press… Det är ungefär som att någon räcker över en mikrofon och säger:
”Freddie Mercury brukade sjunga den här. Kör.”
Därför tror jag att det smartaste serien kan göra är att inte försöka imitera filmerna. Harry behöver inte låta som Radcliffe. Hermione behöver inte röra sig som Watson. Ron behöver inte leverera repliker som Grint. Låt dem bli sina egna versioner.
Dumbledore, Snape och Hagrid är tillbaka
De vuxna rollerna är minst lika intressanta. John Lithgow spelar Albus Dumbledore. Janet McTeer är Minerva McGonagall, Paapa Essiedu spelar Severus Snape och Nick Frost har tagit över rollen som Hagrid. Just Nick Frost känns nästan misstänkt perfekt.
Han har både värmen och den lätt kaotiska energin som Hagrid behöver. Jag vill ha en Hagrid som känns som en människa man gärna dricker te med trots att det finns en betydande risk att han samtidigt visar upp ett husdjur som kan äta ens ansikte. Den nya trailern ger också mer utrymme åt Dumbledore och Snape, två roller där jämförelserna med tidigare skådespelare kommer bli skoningslösa.
Särskilt Snape.
Alan Rickman gjorde rollen så ikonisk att Paapa Essiedu förmodligen gör klokt i att överhuvudtaget inte försöka kopiera honom.
Säsong två är redan på väg
HBO verkar inte direkt sakna självförtroende. Den första säsongen har ännu inte haft premiär, men arbetet med säsong två är redan igång. Den ska naturligtvis bygga på Harry Potter och Hemligheternas kammare.
Nyligen blev det också klart att Lenny Rush ska spela husalfen Dobby och Billy Barratt den unge Tom Riddle. Ginny Weasley får dessutom större betydelse när berättelsen går vidare. Det är ett ganska tydligt tecken på hur långsiktigt HBO betraktar projektet.
Och det behöver de göra. Om planen verkligen är att arbeta sig igenom samtliga sju böcker pratar vi inte om en vanlig TV-produktion. Det här är ett projekt som potentiellt kan pågå under en stor del av nästa decennium.
Barnskådespelarna kommer bokstavligen att växa upp framför kamerorna.
Precis som förra gången.
Juldagen blir Potter-dagen
Den svenska premiären är nu satt till 25 december 2026 på HBO Max. Det är nästan löjligt passande. Julmat. Soffa. Hogwarts.
Jag kan redan höra John Williams musik någonstans i bakhuvudet. Det finns förstås en risk med hela projektet. HBO kan lägga hundratals miljoner på fantastiska kulisser, perfekta trollstavar och digitala drakar och ändå misslyckas med det viktigaste.
Harry Potter fungerar inte främst för att det finns magi. Det fungerar för att Hogwarts känns som hem. Harry börjar berättelsen som ett oönskat barn som bor i ett skrymsle under en trappa. Sedan får han ett brev och upptäcker en värld där han för första gången hittar vänner, sammanhang och en plats där han hör hemma.
Får HBO den känslan rätt spelar det nästan ingen roll att vi redan känner historien. Då kommer vi vilja åka tillbaka. Och efter den nya trailern börjar jag misstänka att jag kommer sitta där på juldagen ändå. Förmodligen proppmätt. Förmodligen med något fullständigt onödigt kvar från julbordet.
Och när tåget rullar mot Hogwarts kommer jag antagligen känna exakt samma sak som när jag såg den första filmen för 25 år sedan.
Okej då. En gång till.
