Ridley Scott har gjort några av filmhistoriens mest ikoniska filmer. Alien. Blade Runner. Gladiator. När en 88-årig Scott återvänder till science fiction med en postapokalyptisk film, en budget på över 80 miljoner dollar och en ensemble med Jacob Elordi, Josh Brolin, Margaret Qualley och Guy Pearce borde det nästan vara upplagt för succé. I stället har The Dog Stars fått en brutal start på bio. Frågan är om problemet verkligen är filmen – eller om vi håller på att förändra vårt förhållande till biografen.
Det finns något nästan poetiskt över att Ridley Scott fortfarande gör stora filmer vid 88 års ålder. Mannen borde rimligen sitta på en veranda någonstans och muttra över dagens ungdom. I stället fortsätter han bränna hundratals miljoner dollar på romare, utomjordingar och civilisationens sammanbrott.
Den 28 augusti hade hans senaste film, The Dog Stars, premiär. Filmen bygger på Peter Hellers roman från 2012 och utspelar sig i en värld där en pandemi slagit sönder civilisationen. Piloten Hig och den hårdföre överlevaren Bangley har byggt upp ett isolerat liv på ett övergivet flygfält. När Hig plötsligt hör en mystisk radiosändning väcks hoppet om att det kanske finns något mer där ute.
Det låter som en film jag borde kasta popcorn på människor för att få bättre plats till.
Publiken verkar inte hålla med.
Åtta miljoner dollar är inte vad Disney hade hoppats på
The Dog Stars spelade enligt färska amerikanska biosiffror in omkring 8 miljoner dollar under premiärhelgen i Nordamerika, från 3 330 biografer. Internationellt tillkom ungefär 11,3 miljoner dollar. Produktionsbudgeten uppges ligga över 80 miljoner dollar, vilket gör premiären till ett rejält problem för Disneyägda 20th Century Studios.
Filmen har dessutom haft svårt att övertyga kritikerna. Variety rapporterar ett Rotten Tomatoes-resultat kring 40 procent och betyget C+ från CinemaScore-publiken.
Kritiken är ganska tydlig: vackert, välspelat på sina håll, men långsamt och alltför bekant.
Det är kanske inte helt orimligt.
Efter The Walking Dead, The Last of Us, 28 Years Later och ungefär fyratusen filmer där någon vandrar genom en övergiven amerikansk stad medan gräs växer genom motorvägen krävs det numera en del för att få apokalypsen att kännas fräsch.
Samtidigt finns det tittare som uppskattar just filmens långsammare, mer eftertänksamma sida. Time Out beskriver den nästan som en postapokalyptisk ”hangout movie”, där mänsklighet och medkänsla är viktigare än själva överlevandet.
Det gör floppen ännu mer intressant.
Samtidigt springer en tecknad prärievarg förbi
Samma helg hände nämligen något väldigt märkligt.
Coyote vs. Acme – filmen som Warner Bros. Discovery en gång beslutade att lägga på hyllan trots att den redan var färdig – gick upp på bio efter att Ketchup Entertainment räddat den. Resultatet?
Omkring 15,5 miljoner dollar i Nordamerika under premiärhelgen, nästan dubbelt så mycket som The Dog Stars. Filmen har dessutom fått stark respons från både kritiker och publik.
Det är svårt att inte njuta lite åt ironin. Hollywood försökte bokstavligen begrava en film om Wile E. Coyote.
Wile E. Coyote kom tillbaka. Och sprang över Ridley Scott.
Meep meep.
Men det finns ett större problem här
Det vore enkelt att avfärda The Dog Stars som ännu en dyr Hollywoodflopp. Men jag tror att utvecklingen säger något mer om hur vi väljer filmer i dag.
Vi går fortfarande på bio.
Christopher Nolans The Odyssey har passerat 1,5 miljarder dollar globalt, medan Spider-Man: Brand New Day efter fem helger nått omkring 2,33 miljarder dollar.
Publiken har alltså inte slutat gå på bio, vi har blivit mer selektiva.
Det räcker inte längre att en film har stora skådespelare, en berömd regissör och hundra miljoner dollar bakom sig. För många människor måste biobesöket numera kännas som ett evenemang.
IMAX. En gigantisk science fiction-film. Nästa Spider-Man. Christopher Nolan. Något man vill uppleva på en skärm stor som en mindre industrifastighet.
Annars är alternativet ganska bekvämt. Stor OLED-TV, Dolby Atmos, soffa, kylskåp några meter bort.
Och ingen främmande människa som sitter bredvid och lyser upp hela salongen med sin telefon för att kontrollera TikTok mitt under tredje akten.
Streaming har förändrat vår tålamodsnivå
Vi har dessutom tränats att vänta.
En film som The Dog Stars känns nästan skräddarsydd för en mörk höstkväll hemma. Den är två timmar lång, eftertänksam och karaktärsdriven. Den typen av film kan mycket väl få ett andra liv när den så småningom hamnar på streaming.
20th Century Studios anger i nuläget bara biopremiären den 28 augusti och har inte offentliggjort något streamingdatum.
Och det är kanske där Hollywood sitter fast.
För om publiken tänker:
”Den där ser ganska bra ut. Jag ser den hemma om två månader.”
…då spelar det ingen roll att filmen kostade 80 eller 100 miljoner dollar.
Biobiljetten säljs inte.
Det betyder inte att mellansegmentet av filmer är dött. Men det betyder att Hollywood måste bli mycket bättre på att förklara varför vi måste se just den här filmen på bio.
Ridley Scott kommer förmodligen bara fortsätta
Det mest underhållande är att jag tvivlar starkt på att Ridley Scott själv kommer ligga sömnlös över saken. Inför premiären beskrev han sig själv inte ens längre som filmskapare utan som en ”influencer”, med motiveringen att han ofta varit före sin tid.
Det är ett fullständigt vansinnigt uttalande. Och därför ganska underbart.
Så jag hoppas att The Dog Stars hittar sin publik. Jag hoppas också att Scott gör fem filmer till.
För filmvärlden behöver människor som fortfarande är beredda att ta enorma risker.
Även när de ibland kör rakt ut över kanten.
The Dog Stars hos 20th Century Studios
