Det är svårt att tänka på Vi på Saltkråkan utan att samtidigt känna doften av sommar, hav och solvarma klippor. För oss som växte upp med den klassiska TV-serien är Saltkråkan nästan mer än en berättelse. Det är en plats vi på något märkligt sätt tycker oss ha besökt, trots att de flesta av oss aldrig har satt vår fot där.
Nu är det dags att återvända igen. Efter framgångarna med den nya TV-serien Vi på Saltkråkan från 2025 tar SF Studios nästa steg och gör en långfilm för bio.
Och som gammal Saltkråkan-entusiast måste jag säga att det här känns väldigt, väldigt lovande.
Vi på Saltkråkan går från TV-serie till långfilm
Den nya långfilmen regisseras av Fredrik Edfeldt, som också har skrivit manus tillsammans med Karin Arrhenius. SF Studios producerar filmen i samarbete med Astrid Lindgren AB, Sveriges Television, Film Stockholm och Film i Väst.
Inspelningen drar igång i augusti och kommer återigen att ske i Stockholms skärgård.
Just det sistnämnda känns nästan lika viktigt som vilka skådespelare som återvänder. Skärgården är inte bara en bakgrund i Vi på Saltkråkan. Den är en av huvudpersonerna.
Klipporna, bryggorna, havet, båtarna och känslan av att sommarlovet skulle kunna pågå för evigt är en stor del av berättelsens identitet. Att försöka återskapa Saltkråkan någon annanstans hade varit svårt.
Tjorven, Pelle och Stina återvänder
Flera av skådespelarna från TV-serien 2025 kommer tillbaka i sina roller. Vega Åhman återvänder som Tjorven, Elton Larsson som Pelle och Lovisa Lindblad som Stina.
Det känns som ett klokt beslut.
En av de stora utmaningarna när klassiska Astrid Lindgren-berättelser får nytt liv är att publiken redan bär på väldigt starka bilder av karaktärerna. För många av oss är originalets Tjorven, Pelle, Melker och de andra närmast orubbliga delar av svensk populärkultur.
Samtidigt måste nya generationer få sina egna versioner.
Det var också något som TV-serien från 2025 lyckades med. Istället för att försöka radera det gamla fick den nya serien stå bredvid originalet och introducera Saltkråkan för barn som kanske aldrig tidigare hade träffat familjen Melkerson.
Mottagandet blev starkt. Serien blev en av 2025 års uppskattade svenska TV-produktioner, nominerades under filmfestivalen i Cannes till ”Location of the Year – Natural” vid Global Production Awards och har dessutom fått en Kristallen-nominering i kategorin Årets barnprogram.
Det är alltså inte särskilt märkligt att SF Studios nu vågar tänka större.
Saltkråkan hör hemma på en bioduk
Personligen tycker jag dessutom att Vi på Saltkråkan lämpar sig för bio bättre än man först kanske tror.
Nej, vi behöver förhoppningsvis inte se Melker flyga genom luften medan skärgården exploderar bakom honom i IMAX.
Det är något helt annat som lockar.
Tänk istället stora bilder över Stockholms skärgård. Havet som fyller bioduken. Sommarkvällarna, stormarna, båtarna och barnens äventyr. En bra filmfotograf kan göra Saltkråkan till en fantastisk bioupplevelse utan att för den skull förlora den där lilla, varma och mänskliga berättelsen som finns i centrum.
För det är där styrkan alltid har funnits.
Vi på Saltkråkan handlar egentligen inte om stora händelser. Den handlar om vänskap, familj, frihet, upptäckarlust och den där speciella känslan av att vara barn och ha en hel värld framför sig.
Det är också därför berättelsen fortfarande fungerar.
En av Astrid Lindgrens mest tidlösa världar
Jag har alltid haft ett särskilt förhållande till den gamla TV-serien om Saltkråkan. Det finns naturligtvis mycket nostalgi inblandat, men när man återvänder till serien som vuxen upptäcker man också hur mycket värme och mänsklighet som finns där.
Och så har vi förstås Melker.
Den lätt katastrofbenägne pappan som försöker skapa den perfekta sommaren samtidigt som verkligheten hela tiden tycks ha andra planer är en figur som jag uppskattar nästan ännu mer som vuxen än jag gjorde som barn.
Astrid Lindgrens styrka var just detta. Hon skrev berättelser för barn utan att glömma de vuxna.
Det är därför Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Ronja Rövardotter och Vi på Saltkråkan fortfarande fungerar. Barnen ser äventyret. De vuxna ser ofta något mer.
Och ibland byter vi perspektiv när vi blir äldre.
En ny Saltkråkan-film har mycket att leva upp till
Det finns förstås en risk varje gång någon återvänder till ett så älskat verk. Nostalgiska tittare kan vara en betydligt hårdare publik än vilken filmkritiker som helst.
Förändrar man för mycket får man kritik för att inte respektera originalet. Förändrar man för lite kommer frågan istället varför man över huvud taget gjorde en ny version.
Men just därför känns beslutet att fortsätta berättelsen efter 2025 års TV-serie smart.
Nu är grunden redan lagd. Skådespelarna är etablerade, världen är etablerad och den nya generationens Saltkråkan har fått möjlighet att hitta sin publik. Istället för ännu en omstart kan filmskaparna gå vidare och berätta mer.
Karin Arrhenius beskriver själv återkomsten som ett privilegium och säger att ”Saltkråkan släpper inte taget om en”.
Det är en formulering jag tror många kan känna igen sig i.
Vi återvänder gärna till Saltkråkan
SF Studios har en lång historia tillsammans med Astrid Lindgrens berättelser och har genom decennierna varit inblandade i filmatiseringar av några av Sveriges mest älskade barnböcker. Att Vi på Saltkråkan nu får en ny långfilm känns därför både naturligt och lite speciellt.
För egen del hoppas jag framför allt att filmskaparna vågar behålla lugnet.
Saltkråkan behöver inte moderniseras genom att bli större, snabbare eller mer spektakulärt. Det behöver vara roligt, varmt och äventyrligt – men också få finnas stunder där det egentligen inte händer särskilt mycket alls.
En brygga. Ett metspö. En hund. Ett par barn som har hela dagen framför sig.
Och någonstans i bakgrunden Melker, som förmodligen håller på att ramla i vattnet.
Kan den nya Vi på Saltkråkan-filmen fånga den känslan samtidigt som den använder biodukens möjligheter, då tror jag att det här kan bli något alldeles extra.
Jag vet åtminstone en gammal Saltkråkan-tittare som gärna återvänder till skärgården.
Tillbaka till startsidan för Spelochfilm.se
