Då ger vi oss på del tre i Star Wars-sagan. Star Wars Episod III, som handlar om mörkrets hämnd … Trots en töntig titel på svenska börjar det åtminstone likna de gamla filmerna. Spel och Film recenserar Star Wars Episod III och berättar varför vi tycker den är bäst av de tre ”nya” filmerna.
Det finns mängder att säga om hur Anakin Skywalker som ung Jedi / Sith inte riktigt passar in i min bild av hur mannen som sedermera blir Darth Vader beter sig under sin uppväxt, men det mesta beror förmodligen på att jag tycker Hayden Christensen var helt fel person och att George Lucas tappade något av magin längs vägen. Om episod 4-6 handlade om Luke, handlar episod 1-3 om Anakin och tja, hade man förändrat hans roll och dessutom skickat Jar-Jar till en helt annan galax kunde det ha blivit riktigt bra.
Nu blev det bara halvdant, men det är ändå bättre än episod I och episod II. De största anledningarna till det är inte effekterna, som trots allt är ganska bra, och inte heller Palpatines (Ian McDiarmid) töntiga förvandling till kejsaren (som för övrig sänker betyget). Det som gör episod III till den bästa av de tre första är istället att nu börjar den bli vuxen. Mörkare, mer allvarlig. Mindre Disney, helt enkelt.
Kampen mellan Jedi och Sith blir på allvar. Trots Hayden Christensens tolkning av Anakin blir jakten på Jediriddarna hans Magnum Opus, det han kan bli ihågkommen för. Hans kärlekshistoria med Padmé (Natalie Portman) är långt ifrån något man kan ta på allvar. Det märks att det är två unga människor som spelar kära, det finns inte tillstymmelsen till gnista och Christensen kan inte göra allvar av vem han är eller kommer att bli. Och egentligen är det bara först i slutet av episod III som allt tar form. Då snackar vi allvar och först där lyckas George Lucas knyta ihop säcken.
Tyvärr är det väldigt mycket som talar emot hela berättelsen. Yoda, Anakin, Jar-Jar och den obskyre figuren general Grievous känns alla helt fel för Star Wars, medan Mace Windu (Samuel L. Jackson) och Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) lyfter handlingen. Obi-Wan är egentligen den ende i hela den nya trilogin som känns äkta. Ewan McGregor sade i någon tidig intervju att han hade lagt väldigt mycket tid på att studera Alec Guinness, som spelade Obi-Wan i episod IV-VI. Och det märks.
Hade George Lucas lagt lite mer tid på karaktärerna, som han faktiskt gjorde i originaltrilogin, hade Star Wars Episode III kunnat bli riktigt bra. Storyn är trots allt godtagbar och Ian McDiarmid kommer god tvåa i att spela sin roll väl. Han var ju trots allt med i de gamla filmerna, även om han tidvis känns lite tramsig. Nu får vi nöja oss med att del tre faktiskt lyckas överbrygga avståndet (som kan räknas i ljusår) mellan de gamla filmerna och de nya. I väntan på del sju i sagan ska vi dessutom snart ge er recensioner av episod IV, V och VI.
Fler Filmspanare har recenserat:
Say…what…?! Tack vare att filmen är så oerhört kryckigt gjord pajjar de allt vad mörk stämning heter och det blir bara parodiskt. Hela tiden… Nä, vi är helt enkelt alldeles väldigt o-överens när det gäller den här filmen 🙂
https://bilderord.wordpress.com/2010/08/16/star-wars-episode-iii-revenge-of-the-sith-2005/
Jag jämför ju med del 1 och 2… då blev den mörkare. 🙂 Vad tycker du förresten om del 1 och 2?
Ettan är en helt ok äventyrsfilm kan jag tycka, med undantag för Jar Jar. Big mistake att göra sig av med Darth Maul. Tvåan tar sig lite mot slutet men tyngs ned alldeles för mycket av Hayden C och den pinsamt usla kärlekshistorien. Både tvåan och trean känns dessutom jäkligt röriga, man har velat klämma in alldeles för mycket action.
Håller helt med om att det var ett stort misstag att inte Darth Maul fick större utrymme, han var ju rätt cool i alla fall. Och ska man peka på en sak som tynger 2:an och 3:an så är det precis som du också säger Hayden C. Helt fel casting IMHO.