Recension: Planet of the Apes: Last Frontier (PS4)

Planet of the Apes: Last Frontier

200
3.6

Spelkänsla

2.0/10

Grafik

7.0/10

Musik

2.0/10

Story

4.0/10

Miljö

3.0/10

Pros

  • Fantastiska bilder på aporna
  • Spelet kostar inte mycket

Cons

  • Pop-ins överallt
  • Buggar och krascher
  • Val av svar påverkar knappt
  • Oftast uselt skådespeleri
  • Ej värt att spela om
Please follow and like us:
0

Ett spel som utannonserades i augusti tidigare i år som liknar Telltales titlar, utan pussel och styrandet. Du styr inte karaktärerna utan här kommer man istället få välja olika svar och val som kommer påverka spelets story. Det utspelar sig mellan de två första filmerna, (r)Evolution och Uppgörelsen. Tyvärr är inga utav skådespelarna från filmerna med i spelet. Det är Andy Serkis som spelar karaktären Ceasar i filmerna som producerar detta spel.

Grafik och ljud

Grafikmässigt ser det riktigt snyggt ut under vissa scener, apornas ansiktsuttryck och rörelser ser otroligt bra ut, speciellt när de zoomar in på dem, detaljerna på ögonen och pupillerna är väldigt realistiska. Tyvärr kan man inte säga detsamma när det gäller människorna. Ibland ser det riktigt bra ut vid vissa vinklar, men samtidigt så känns det även slarvigt gjort och skådespelarna som är med här känns inte riktigt engagerade i scenerna. Grafiken varierar fram och tillbaka, den kan vara riktigt bra vid ett ögonblick, sen vänder sig karaktären om och då blir grafiken direkt sämre. Detsamma händer med bakgrunden under spelets gång.

Last Frontier innehåller inga loadingscreens, vilket kändes smidigt till en början. Men sedan leder det till många negativa situationer under spelets gång. När en ny scen spelas upp så kan man se ”pop-ins” överallt, det betyder att medan scenen spelas upp så laddar samtidigt ansiktsyttryck, bakgrund och så vidare konstant. Vilket får en att tappa känslan i berättelsen, och detta händer hela tiden under spelet. Det laggar även en hel del från scen till scen. Det finns ett flertal fightingsscener, men ingen som imponerar direkt. De känns slarvigt gjorda på grund av att det laggar, att skådespeleriet är dåligt samt att ljudsekvensen är kort och därmed repeteras samma melodi under fighterna.

Musiken passar inte riktigt in under vissa sammanhang. Ett exempel är när en krigsscen utspelar sig och när den är över så kan musiken fortfarande spelas medan karaktärerna börjar prata med varandra, vilket får mig även här att tappa känslan i berättelsen. Dessutom går den oftast på repeat och du kommer få höra samma melodi om och om igen. Ibland tonar de ner volymen på musiken och påbörjar på nästa låt eller så blir det bara en tystnad.

Skådespelarna känns ibland oengagerade i scenerna, då de ibland inte ens kollar på personen de pratar med. Det finns ingen balans i spelet, i ena stunden är det som om man tittar på en okej film (bortsett från det konstanta lagget när karaktärerna rör eller flyttar på sig), men sedan blir det skrattretande eller irriterande på hur dåligt spelet är.

Krigsscenerna är helt klart det sämsta jag sett i ett spel på väldigt länge, allt går för fort och man förstår aldrig riktigt vad som händer. Även här känns karaktärerna oengagerade och det ser ut som att dem aldrig har hållit i ett vapen tidigare, istället står de bara och viftar och skjuter helt vilt. Bakgrunden och karaktärerna buggar i nästan alla scener och ibland försvinner de helt ur bild.

Berättelsen & gameplay

Storyn i Last Frontier börjar enkelt. Aporna har hittat skydd uppe i bergen och behöver fixa mat till stammen. Här får man följa ledaren Khans mellersta son, Bryn, som med sina andra bröder ska ta sig ut och försöka samla på sig föda för att kunna skydda och ta hand sin stora stam.

Samtidigt får man även se människornas sida och här får du följa Jess som nyligen blivit ledare för deras grupp och deras by som de försöker att bygga upp. Hennes man som styrde gruppen dog nyligen och nu är hennes uppgift att ta över hans roll. Bara någon dag senare får dem besök av två apjägare som vill erbjuda hjälp till att skydda byn från aporna.

Bryn (höger) och brodern Tola (vänster). Apornas skådespel och berättelse känns oerhört bättre än människornas.

Här kan du välja om du vill spela med din kontroll eller ladda ner deras app genom att använda PlayLink-funktionen och styra spelet med din smartphone. Men appen kan krångla under vissa situationer eller till och med tappa anslutningen till spelet, så jag valde att styra med kontrollen istället. Du kan vara ansluten upp till fyra personer, man kan då diskutera och argumentera om vilket svar eller val som känns bäst under scenerna som man tittar på. Den funktionen kändes totalt onödig att använda. Du kan lika gärna använda en handkontroll att dela med när man är flera eftersom du aldrig får styra spelet mer än att svara på olika svar som dyker upp då och då, och det är sällan tidsbegränsat så du kan ta din tid att välja vilket val du vill ta.

Du får som sagt välja mellan olika svar, dock är det endast två stycken svar varje gång och de leder oftast till samma scen oavsett vad du väljer. Det spelar alltså ingen roll vad du väljer för spelet tvingar dig till samma resultat i slutändan känns det som. Men under sista kapitlet blir resultaten av de två svaren olika, alltså kommer dina val äntligen påverka spelets berättelse. Det är väldigt tråkigt att det här sker i slutet av Last Frontier när det borde gälla under hela spelets gång. Det finns scener som leder till något intressant och även bygger upp till något som skulle kunna bli något stort. Men sedan så faller det ner lika fort och man blir snabbt ointresserad av vad som händer och istället sitter där med en frustration och börjar tänka på annat medan spelet rullar.

Apornas gömställe i bergen.

Det finns som sagt ingen gameplay här, inte ens i krigsscenerna. Det enda du gör i krigsscenerna är att du trycker på samma knapp inom cirka tre sekunder under några scener som visas. Du missar sällan att trycka om du är uppmärksam, sedan så händer det att spelet väljer att krascha så att det inte går att trycka på en knapp. Detta hände mig ett antal gånger, då måste du starta om spelet och se om hela scenen igen för att komma tillbaka till ögonblicket du ”missade” att trycka på. Bilden kan frysa sig samtidigt som ljudet och texten fortsätter att rulla, vilket leder till att du måste starta om spelet här också. Det händer också att spelet inte väljer att autospara, vilket kan vara riktigt frustrerande eftersom du aldrig kan spara manuellt. Så när spelet väl kraschar så ofta som det gör kan det hända att du även här får köra om vissa sekvenser som du egentligen redan har klarat av.

LÄS MER: Recension War for the Planet of the Apes

Du fastnar aldrig för någon karaktär när skådespeleriet är såpass dåligt. Storyn är väldigt kliché och det känns nästintill uppenbart över vad som ska hända hela tiden. Det märks mycket väl att spelets har släppts alldeles för tidigt, det känns slarvigt och inte färdiggjort. Det är många karaktärer som dyker upp från ingenstans nästan hela tiden medan spelet förväntar sig att man ska veta vilka de är. Efter bara några sekunder senare kan denna karaktär dö och spelet verkar vilja att spelaren ska känna sympati för den karaktären med sorgsen musik i bakgrunden. Dock går det inte att känna den typen av sympati när spelaren inte fått en relation till dem karaktärerna.

last frontier

Människornas lilla stad, man får till början en liten westernkänsla, men det varade inte länge.

Det finns tre slut i Last Frontier, två goda och ett ont. Jag spelade om spelet för att kunna få alla tre avslut. För att göra det så väljer man då såklart andra alternativ till svar, men detta ledde mestadels till samma scen som tidigare. Man känner sig totalt lurad för det känns inte som att det spelar någon roll vad man gör för val. Ibland får du chansen att rädda en karaktär medan den andra måste försvinna, efter att en sådan scen har utspelats så kan den personen som tidigare dött dyka upp igen under nästa kapitel i bakgrunden, riktigt förbannat slarvigt gjort måste jag säga. Du får inte heller något pris eller ens ett tack för att du har klarat spelet, du får absolut ingenting mer än en achievement.

Jag har försökt att ta allt med en nypa salt och anstränga mig att hitta så många fördelar jag kan med Planet of The Apes: Last Frontier. Men med alla buggar som sker här och där, frysningar och krascher som händer stup i kvarten som tvingar mig att starta om spelet flera gånger, svag story och trista karaktärer förutom några få, måste jag tyvärr säga att detta är nog det tråkigaste spelet jag spelat på många år. Det känns ofärdigt, förmodligen för att dem ville tajma med den senaste filmen som släpptes ungefär samtidigt på bio. Spelet är inte längre än tre till fyra timmar långt och det tog ungefär 13 timmar totalt att få alla trophies i spelet. Last Frontier kostar under 200-lappen, men jag rekommenderar att du lägger ner dem på något roligare istället, det är helt enkelt inte värt denna upplevelse även om du är ett stort fan av serien.

 

Please follow and like us:
0
Om André Aghem 7 artiklar
Lugn kille på 25år från Vänersborg och bor lite utanför centrum i Uppsala. Älskar tv-spel, serier, mina vänner och dricka billig öl. När det gäller tv-spel så strävar jag alltid att klara allt till 100% eftersom jag vill få ut det mesta av det vare sig om spelet är bra eller dåligt. Jobbar annars inom restaurang som både kock och bartender.