Filmrecension: Captain Fantastic (2016)

Ibland dyker de upp, filmerna som verkligen berör och som det är svårt att sluta tänka på lång tid efter att eftertexterna rullat färdigt. Captain Fantastic är en fantastisk film och vi berättar varför. 

Ben (Viggo Mortensen) har lämnat civilisationen tillsammans med sin fru Leslie (Trin Miller). De har hela sex barn, som de uppfostrar enligt vad de tror är bäst för dem. Vilket innebär en uppfostran som i stort är socialistisk, humanistisk och med fokus på att överleva i naturen. Barnen blir skolade i hemmet, som består av skogen och en hydda – samt en buss vid namn Steve.

Att barnen får växa upp i vildmarken väcker förstås en del frågor. Vad får de för bild av världen och hur väl skolade kan de bli? Svaret är att de är mer utbildade än sina jämnåriga, mycket mer vältränade och kan utan tvekan tänka själva. Att de sedan är rätt hjärntvättade i en del livsåskådningsfrågor … tja, man kan inte få allt och det kunde ha varit betydligt värre. I själva verket har de dessutom fått lära sig att tänka kritiskt och alla barnen är duktiga på att ifrågasätta pappa Bens något auktoritära sätt att sköta familjen.

captain fantastic

Utan att avslöja mer händer något som tvingar familjen att lämna vildmarken och livet i civilisationen visar sig vara farligare för dem än vildmarkens alla utmaningar. Äldste sonen Bodevan (George McKay) kan fälla en hjort, men blir fullständigt förstummad vid åsynen av tjejer i hans egen ålder. Hans systrar Kielyr (Samantha Isler), Vespyr (Annalise Basso), Zaja (Shree Crooks), Nai (Charlie Shotwell) och bror Rellian (Nicholas Hamilton) får också möta civilisationen på ett sätt som de inte hade kunnat vänta sig. Inte minst i mötet med Bens syster Harper (Kathryn Hahn) och hennes man Dave (Steve Zahn), såväl som Leslies föräldrar.

Från början till slut är Captain Fantastic en mycket tänkvärd film, som utmanar alla konventioner och får mig att tänka till. Tankar som redan har funnits (som vad är det vårt samhälle egentligen handlar om) utvecklas och helt nya tankar dyker upp. Viggo Mortensen spelar fantastiskt bra, men allra bäst är barnen. Allihop gör makalösa insatser, både vad det gäller att uttrycka sorg och vad det gäller att visa kärlek. Deras inbördes kärlek inom familjen är så välspelad att det är svårt att tro att den inte är äkta.

En av årets bästa filmer. Se den, reflektera och låt tankarna sjunka in, innan du ser om den.

 

 

Om Magnus 1084 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

2 kommentarer

10 trackbacks/pingbacks

  1. Filmrecension: Sagan om ringen - Härskarringen (2001) - Spel och Film
  2. Filmrecension: Sagan om ringen – Härskarringen (2001) – Carling Creations
  3. Filmrecension: Sagan om Konungens Återkomst (2003) - Spel och Film
  4. Filmrecension: Sagan om Konungens Återkomst (2003) – Carling Creations
  5. Animehörnan: Itazura na Kiss (Playful Kiss) - Spel och Film
  6. Animehörnan: Itazura na Kiss (Playful Kiss) – Carling Creations
  7. Recension: Ouija: Origin of Evil (2016) - Spel och Film
  8. Recension: Ouija: Origin of Evil (2016) – Carling Creations
  9. 2016 års bästa filmer - Spel och Film
  10. Recension: Vägen (2009) - Spel och Film

Kommentarer är stängda.