Recension: Vägen (2009)

vägen

Vägen

79
9.4

Handling

9.0/10

Skådespelare

9.5/10

Ljud & Musik

9.0/10

Stämning

10.0/10

Effekter och Filmteknik

9.5/10

Apokalyptiska och postapokalyptiska filmer, trots all sin dysterhet, tillhör en favoritgenre för undertecknad. Vilket betyder att en film som Vägen (The Road) hamnar väldigt högt på listan. 

En namnlös man (Viggo Mortensen) och hans lika namnlöse son (Kodi Smit-McPhee) gör vad de kan för att överleva i en värld där allt har gått åt h-e. Vi som tittare får inte riktigt reda på vad som hänt, men av miljön att döma kan vi gissa… Allt är grått och om atomvinter skulle slås upp i ett lexikon med bilder dyker förmodligen en bild upp som vore väldigt lik världen i Vägen. Det spelar egentligen ingen större roll för handlingen, även om det hade varit lite intressant att få veta mer om vad som hänt.

Den största behållningen i Vägen är dock filmtekniken och miljöerna, tillsammans med skådespelarnas utmärkta tolkning av människor som befinner sig på gränsen till att ge upp, men som ändå kämpar på. Extra plus i kanten till de veteranskådisar som dyker upp i sina olika roller. Charlize Theron imponerar som vanligt, vilket även gäller Robert Duvall och Guy Pearce.

Världen som mannen och hans son färdas genom är rätt oförlåtande och om det inte finns någon som kan hjälpa dig är du utelämnade till dig själv och din pistol med bara två kulor. Vilket är långt ifrån tillräckligt när det rumlar runt kannibaler på gatorna.

Handlingen i sig är rätt enkel, filmen handlar om mannen och hans son när de försöker överleva genom att resa mot ett okänt mål. Det är tidvis spännande, men framför allt är det en melankolisk, tragisk och obehaglig resa genom ödemarkerna. Det är en film som lyckas förmedla en perfekt postapokalyptisk känsla och som förmodligen kommer rätt nära sanningen vad det gäller hur människor skulle börja bete sig mot varandra efter en rejäl katastrof. Vi är helt enkelt inte bättre än att vi är fullständigt dumma i huvudet. Milt uttryck.

Fast någonstans finns det ändå hopp, även i den mörkaste av världar och människors förmåga att samarbeta är vår väg till räddning. Det hade ju varit bra om vi kunde lära oss det i den världen som inte har gått under, och kanske kan vi göra det genom att se filmer som den här. I princip finns det inget som drar ner betyget, utom möjligtvis att jag saknar lite bakgrundshistoria. Men i en värld som den i Vägen, vem bryr sig om vad som har hänt?

Fakta Vägen

Recenserad på: DVD
Ljud: Dolby Digital 5.1 Bild: 16:9 Widescreen, Widescreen (2.35:1), Anamorfisk
Språk: Engelska
Längd (min): 111
Text: Danska, Finska, Isländska, Norska, Svenska
Releasedatum: 2011-01-01
Originaltitel: The Road
Regissör: John Hillcoat
Åldersgräns: 15 år

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

1 trackback/pingback

  1. Recension: Green Book (2018) - Spel och Film

Kommentarer är stängda.