Vuxna människor som försöker slå varandra till medvetslöshet är temat i kvällens recension. Spel och Film ger dig en svidande recension av Southpaw.
Jag ska inte sticka under stolen med vad jag tycker om boxning. Det finns tillräckligt mycket våld i vår värld utan att vi behöver puckla på varandra till medvetslöshet. Men trots att jag tycker att boxning skulle förpassas till historien tycker jag att filmerna om Rocky är riktigt bra, inte minst för att de faktiskt också innehåller gott om samhällskritik.
I Southpaw får vi följa boxaren Billy ”The Great” Hope (Jake Gyllenhaal) som är regerande mästare i mellanviktsklass. Det är ingen tvekan om varför han gett sig in på boxning. Han är rätt förbannad på livet, och hans bakgrund ger pluspoäng till Southpaw. Just den sortens samhällsinsikt gillar jag. Varför någon väljer att slåss, oavsett om det är i ringen eller utanför, beror ofta på någon form av ilska och missnöje.
Hans fru Maureen (Rachel McAdams) stöttar honom som bara en fru som verkligen älskar sin man kan göra – tillräckligt mycket för att sitta vid sidan av ringen och se honom bli sönderslagen. De två har en dotter ihop och försöker leva ett normalt liv, i alla fall när det inte är dags för ännu en match. Och ännu en match blir det, som går snett, där Billy skadas och inte kan / bör fortsätta slåss. Jag ska inte avslöja mer än så av handlingen, annat än att Billy hamnar i ett missbruksträsk – av mer än en anledning – och att det är tränaren Tick Wills (Forest Whitaker) som får honom att komma tillbaka till boxningen.
Hade Southpaw (titeln anspelar för övrigt på den boxningsstil som heter Southpaw, vilket har att göra med att boxaren är vänsterhänt) haft lite mer kritik mot boxningen kanske jag hade gett den här filmen ett högre betyg. Det finns ett väldigt bra relationsdrama i botten, men tanken att boxningen löser allt är knappast rätt. Att boxning kan ge många arga unga män(niskor) en meningsfull tillvaro köper jag, men en film som den här bör lägga lite mer i vågskålarna än Billys ilska och benägenhet att sätta sig själv i centrum.
Det till trots, det är en god stunds underhållning, som hade kunnat nå lite längre. Samtliga skådespelare gör en bra insats, och Forest Whitaker är alltid en garant för bra skådespeleri.
Köp Southpaw på:
