Fyra tokiga komedier

Denna artikel beskriver kortfattat fyra komedier som effektivt fått många smilband tänjas till sin bristningsgräns. Det finns väldigt många komedier som är väldigt roliga på väldigt många olika sätt, här är ett axplock av komedier som härstammar från 90-talet och framåt.

Wedding Crashers Två eviga ungkarlar, Owen Wilson och Vince Vaughn, har lärt sig att det bästa knepet att ragga tjejer är att ”crasha” bröllop de inte är bjudna till, de anser att kvinnor är romantiskt sinnade av atmosfären och dras med av stundens ingivelse. De smider sedan den perfekta planen att infiltrera bröllopet, de studerar bröllopsgäster i detalj och smider avancerade planer för att få hela bröllopet att dansa efter deras pipa. De har flera kreativt utarbetade och välrepeterade karaktärer de med övertygelse spelar så alla på bröllopet accepterar dem och deras godhjärtade närvaro. Deras koppling till familjen är alltid en avlägsen släkting som ingen träffat på länge och ingen ifrågasätter. 

Hittills har de båda charmörerna dragit i trådarna och styrt händelseförloppet med ackuratess. Tills,   de båda träffar ett par tjejer de snabbt fattar tycke för, och deras existens genast blir mer komplicerad. Plötsligt inser de rädsla att förlora deras nyvunna romanser som är gravt insyltade i hela deras invecklade lögner. Situationen tvingar dem att gräva sina lögner djupare, samt risken att bli avslöjad ökar påtagligt. De tvingas improvisera utanför sin välrepeterade persona, vilket hotar hela deras lögn att bli avslöjad med brustna hjärtan på köpet. 

  • Höjdpunkter
    • En stirrig Will Ferrell iklädd röd glänsande morgonrock, skrikande efter köttfärslimpa är minnesvärd komik. Han medverkar väldigt lite, men är väldigt rolig.
    • En snabbkäftad Vince Vaughn som hela tiden råkar illa ut är en behållning, flertalet mycket vassa repliker, man får intrycket att mycket är ren improvisation.
    • Den dysfunktionella familjen, vars hem de infiltrerar, har en rad hysteriska karaktärer som alla har ett gott öga till Vince Vaughn.

Rykten har florerat en tid om en uppföljare till Wedding Crashers, låt oss hoppas att de är korrekta.

Baksmällan

Efter en fullständigt urflippad svensexa i Las Vegas vaknar tre vänner upp i sitt hotellrum med en sällan skådad baksmälla där de helt har tappat minnet från sin vilda festnatt, dessutom är brudgummen spårlöst försvunnen. De möts de av ett totalkvaddat hotellrum med många ovanliga överraskningar. De upptäcker de en okänd bäbis, en levande tiger, tappade tänder, höns och andra mindre normala spår från en baksmälla. Alla dessa chockerande upptäckter är början på en lång kedjereaktion av galna händelser som utspelades natten innan, som de hoppas ska leda dem till deras saknade kompis.

En kaotisk början skapar ett helt oförutsägbart händelseförlopp som hela tiden trappas upp, det ena galnare än det andra. Man tänker ofta, nu kan det inte bli galnare, men då läggs det i en ny växel av tokigheter. Mycket ocensurerad humor men allt sker med glimten i ögat och lockar till många tillfällen av skratt. 

  • Höjdpunkter
    • Mitt i sökandet efter ledtrådar efter sin vän möter de boxningslegendaren Mike Tyson. De fyra vännerna hade nämligen lättat på trycket i hans swimmingpool, samt stulit hans tiger, därav en mindre glad Mike Tyson som vill att de ska göra rätt för sig. Gillar man Mike Tyson eller boxning finns det gott om möjligheter för sportsbetting online att ta del av.
    • Karaktären Alan har en fallenhet för mycket bisarra och oväntade upptåg som är en galen krydda för hela filmserien. Han är karaktären utan självinsikt, som skrattar när man inte ska, inte beter sig som sig bör, och är allmänt lite knäpp. Alans agerande är komisk näring för de andra karaktärernas egna komiska repertoar.
    • Många välskrivna biroller lär man känna genom filmen som alla bidrar med bra komik.

Dum & dummare

En riktigt klassisk komedi med 25 år på nacken som fortfarande är lika aktuell och roande, samt en komisk måttstock för andra galna filmer att mätas mot. Filmens handling centreras runt två riktiga fåntrattar Harry och Lloyd, som ska resa tvärsöver USA till natursköna Aspen Colorado, för att återlämna en väska fylld med pengar till en fager dam. De är givetvis helt ovetande om väskans innehåll, samt att de blir förföljda av ett bihang skurkar som ivrigt vill lägga vantarna på väskans innehåll. Som val av fordon väljer de att färdas i en bil utklätt till en fårhund.

Det är en film där i princip varje scen är rolig, och kan beskådas som en enskild sketch. Det är en skrattfest rakt igenom där ganska mycket komik sker under bältet utan för den skull vara alltför osmaklig. Både Jim Carrey och Jeff Daniels är i toppform och bjuder på komisk talang med gränslös inlevelse. Det är ett fritt strömmande humorflöde som inte går att stoppa, känslan är att Carrey och Daniels till stor del fått fria tyglar att apa loss ordentligt och uttrycka sin komik till fullo för att sedan klippa in de roligaste och bäst utförda scenerna i filmen.

  • Höjdpunkter
    • När Jim Carrey släpper på tyglarna och låter sin komiska förmåga fritt galoppera iväg är det bara att hänga med i svängarna och beundra hans komiska mångsidighet som skickligt utnyttjas.
    • Jeff Daniels får ofta stå lite i skuggan av Jim Carreys komiska närvaro, dock bidrar han med komiska scener i allra högsta klass. Exempelvis när han ska gå på dejt med Mary och han slickar på frusen metall i skidliften.
    • Hela filmen är en enda lång höjdpunkt och det är generellt svårt att välja någon scen över en annan. Det ska dock tilläggas att det är bitvis en ganska barnslig och plump humor som kanske inte uppskattas av alla komediälskare.

Den där Mary

Mary är en kvinna med en omedveten förmåga att förtrolla män till enfaldig besatthet av att vinna hennes hjärta. Ihärdigt uppvaktad av en udda grupp excentriska män som totalt släppt sina liv och helt vigt sin existens till att få träffa sin drömtjej Mary. Hon lever sitt liv helt vardagligt, helt ovetande om den skara halvtokiga snubbar som gör allt i sin makt för att manipulera omvärlden för att komma i kontakt med henne.

Det är samma regissör som för Dum dummare och det humoristiska mönstret känns igen med ibland chockerande skämt på samma låga nivå, men också med samma kreativa skaparglädje av innovativ humor. Ofta utmanas den sociala normen av vad som anses accepterat att skämta om, ofta kombinerat med överraskningsmoment, som gör att åskådaren upplever skämten med maximalt intryck. Bröderna Farrelly ser för tillfället inte ut att ha någon ny film i horisonten, dock har de en pågående tv-serie vid namn Loudermilk.

  • Höjdpunkter
    • Bröderna Farrelly har regisserat filmen, de besitter mycket udda hjärnor som får utlopp i mycket vågade humorscener. De har regisserat flertalet mycket roliga komedier, och har ritat om komediscenen sedan 90-talet.
    • Alla biroller är fullständigt sanslösa, helt befriade från minsta gnutta folkvett, som stegvis tillåts blomstra till nya nivåer filmen igenom. Huvudpersonerna Cameron Diaz och Ben Stiller upplevs som hyfsat normala individer jämfört med sin omgivning som fullständigt spårar ur.

Slutord

Det finns ett enormt utbud av film och komedier att välja mellan för den inbitne filmentusiastens behov av upplevelser från den vita duken. Det finns väldigt många olika stilar av komik, allt från städad och lågmäld humor till lortig toaletthumor för den som inte är känslig. Filmens värld är oändlig och har nått att erbjuda alla.  

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.