Recension: Dragged Across Concrete (2018)

dragged across concrete
Please follow and like us:

Dragged Across Concrete dök upp i mitt Netflix-flöde häromdagen, så som det ofta sker – utan att man egentligen förstår varför. Oaktat vilka algoritmer som ligger bakom hur Netflix presenterar filmer så är jag rätt glad över att det sker. På så vis snubblar man över filmer som man inte hade letat upp annars.

Dragged Across Concrete är på sätt och vis en dussinfilm. Ingen unik story, två poliser som bara vill göra sitt jobb råkar bli filmade när de är lite för hårdhänta, och som inser att staten inte betalat dem tillräckligt. Betyder det att de ska bli kriminella under tiden de är tillfälligt avstängda, eller kommer något annat att hända?

Grundförutsättningarna för berättelsen är helt okej, alla kan förstå problemet. Att som polis kämpa mot buset dag ut och dag in för en ersättning som bara knappt går att leva på är förstås ingen drömsituation, men poliser förväntas göra det av ett kall (precis som sjukvårdspersonalen) och inte för pengar. Vilket givetvis är fel, ersättningar ska vara rätt och för någon som riskerar livet eller som räddar liv borde ersättningen vara högre.

För Brett Ridgeman (Mel Gibson) och Anthony Lurasetti (Vince Vaughn) blir det ett slag i ansiktet när de gör allt de kan för att stoppa knark från att nå skolorna och ändå blir avstängda. Visst är Brett lite väl hårdhänt när han trycker ner knarklangaren i marken, men alla som har åsikter om hur poliserna jobbar kan väl själva ge sig av ut i tillslag där de när som helst kan bli beskjutna.

Utan att lägga några värderingar i vad som händer i filmen är det förstås en minst sagt aktuell fråga i kölvattnet av polisens övervåld i USA. Dragged Across Concrete visar polisens sida, och ju mer jag ser av filmen desto mer inser jag att det verkar vara huvudsyftet.

Det är inte lätt att vara polis. Det är en utsatt situation och för en polis som Brett blir det ännu mer tydligt när han närmar sig sextio års ålder. Han har inte kommit dit han hade önskat, ingen är nöjd och han begår ett misstag som får honom avstängd utan lön.

Samtidigt bor han i ett område som blir alltmer tufft. Hans dotter Sara (Jordyn Ashley Olson) blir antastad av områdets tuffingar och hans fru Melanie (Laurie Holden) är orolig över dotterns väl när hon tvingas gå genom området.

För kollegan Anthony är situationen kanske bättre, men han brottas med att vilja ge sin flickvän ett stort bröllop och en bättre framtid – kanske rentav avskräckt av att se hur Brett lever.

Att de tar besluten de gör är kanske inte så konstigt, och filmen lyckas väl med att underbygga vart handlingen tar vägen.

Det som också gör att Dragged Across Concrete sticker ut är ett mästerligt skådespel av framför allt Mel Gibson. Det är en annorlunda Gibson vi ser, mörkare, mer allvarligt (vet inte om jag såg honom le en enda gång), och han lyckas väldigt väl med att förmedla en känsla av desperation.

Temat håller väl genom filmen och Gibson supportas väl av den övriga ensemblen. Inte minst skurken, känslokall och stenhård i Thomas Kretschmann gestaltning, lyfter filmen ytterligare.

Bara det faktum att Dragged Across Concrete i sig inte innehåller något unikt hindrar toppbetyget, men stämningen, skådespelandet och temat ger det en klar fyra.

Betyg: 4/5

Se filmen på Netflix.

Please follow and like us:
Om Magnus 1059 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.