Recension: Fractured (2019)

fractured

Enligt betyg och åsikter om filmen ”Fractured” så tycks den vara såväl omtyckt som ogillad. Överskattad, långdragen, spännande, löjlig, seg, fascinerande, intressant… Ja, åsikterna är många och minst sagt varierande. Om man inte redan sett den så vet man förmodligen inte riktigt vad man ska tro.

Jag anser att den är allt annat än överskattad, långdragen, löjlig och seg. När jag såg Fractured blev jag minst sagt överraskad, gång på gång. Och det är ju knappast ett dåligt tecken. Men mest överraskad blev jag nog ändå över hur bra jag tyckte den var, för med handen på hjärtat så var det länge sedan jag sett en så spännande och intressant film. En film som verkligen fångade mitt intresse från första stund, och sedan höll kvar min uppmärksamhet genom hela filmen.

Det jag gillar mest med den är att jag verkligen inte kan räkna ut hur det ligger till. Ena stunden är jag övertygad att huvudpersonen är galen. Nästa stund tror jag att det är något annat som inte stämmer. Teorierna är verkligen många genom filmen, och slutet är så oväntat att jag aldrig hade kunnat räkna ut det. Och det älskar jag, att jag återigen blev förvånad och smått förbryllad. Att det dessutom kan vara det mest obehagliga slut jag någonsin sett gör det på ett sätt ännu bättre.

Men nu går jag händelserna i förväg. Filmen handlar om Ray Monroe (Sam Worthington), vars dotter skadar sig under en bilresa. Väl på sjukhuset ska dottern röntgas, och då bara en förälder får följa med henne så väntar Ray i väntrummet. Men hans fru och dotter kommer inte tillbaka, och personalen påstår att de aldrig har varit där. Ray är beredd att riva ned hela sjukhuset för att hitta dem, och frågan man ställer sig under hela filmen är: Är Ray en kärleksfull och orolig pappa och make, eller är han galen?

Just den frågan gör nästan att jag blir galen under filmen. Jag förstår ingenting, och jag älskar det. Är Ray galen? Är sjukhuset galet? Är alla galna? Är jag galen? Ja, lite så känner man, och det här kan vara den mest förvirrande film jag någonsin sett – på ett helt underbart sätt.

Om Josefine S. Andersson 12 artiklar
Josefine är en frilansskribent med högskoleexamen i Kreativt Skrivande. Skrivandet har alltid varit en stor del av hennes liv, och hennes stora intresse - näst efter familjen. Hon spenderar fritiden med sin sambo och deras son, och älskar att resa, tatuera, träna och att se på film och serier.