Recension: Hercules (2014)

Hercules

7

Handling

7.5/10

Skådespelare

6.5/10

Bild och ljud

7.0/10

Pros

  • Följer mytologin
  • Blir allt mörkare

Cons

  • Lite väl klyschig

Hercules hotas av en ny fiende och nu krävs det minst sagt gudalika styrkor för att övervinna fienden. Vi har sett den andra av två Hercules-filmer som dök upp nästan samtidigt och är redo att kora en vinnare.

Konstigt nog dyker det ibland upp två filmer samtidigt som handlar om ungefär samma sak. Det är nästan som att man kan tro att någon manusförfattare har slagit vad med en annan manusförfattare om vem som kan skriva den bästa filmen om ett givet ämne. Hercules med Dwayne Johnson i huvudrollen från 2014 kom något senare är The Legend of Hercules från 2013, men de bygger på samma grekiska mytologi. Berättelsen är dock annorlunda.

I den här versionen får vi en bra introduktion till mytologin bakom Hercules och hans tolv stordåd, enkelt och ändå spännande berättat av vad som visar sig vara Hercules brorson Iolaos (Reece Ritchie). Det gillar jag, inte minst för att jag alltid fascinerats av den grekiska mytologin. Att berättelsen sedan utvecklas till en helt ny story, som i alla fall inte jag har hört talas om tidigare, är bara positivt. Gruppen som Hercules har samlat kring sig är legosoldater som inte verkar leva för något annat än att tjäna lite guld.

Det står dock klart att det här är en film fylld av klyschor och väldigt lite behov av att behöva tänka när man ser filmen. Det är tveklöst en actionfilm med en klassisk matinékänsla och Dwayne Johnson är … tja, som alltid The Rock i vad han än tar sig för. Inga variationer där, men det behövs inte. Den grekiska mytologin har skänkt sitt skimmer över filmen från början till slut, actionscenerna är okej och även om Hercules bara framträder som en legosoldat ihop med sitt muntra gäng inser vem som helst att han är en tvättäkta hjälte. Under drygt 90 minuter är det ren underhållning som gäller och det är lätt att bara åka med medan man mumsar popcorn.

John Hurt som krigskungen Lord Cotys och svenska Rebecca Ferguson i rollen som dotter till Cotys bidrar båda till att göra filmen mer sevärd. Det ständigt stigande mörkret i Hercules visioner om Kerberos, den trehövdade hunden som vaktar ingången till dödsriket, gör också att filmen blir bättre hela tiden. Trots alla klyschor och ibland lite halvdana skådespelarprestationer är det en klart sevärd film, som utan tvekan klår The Legend of Hercules.

 

Köp Hercules på Blu-ray här.     Eller på DVD här.  

 

 

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

5 trackbacks/pingbacks

  1. Filmrecension: Central Intelligence (2016) - Spel och Film
  2. Filmrecension: Central Intelligence (2016) – Carling Creations
  3. Recension: Alien (1979) - Spel och Film
  4. Recension: Alien (1979) – Carling Creations
  5. Recension: Coco (2017) - Spel och Film

Kommentarer är stängda.