Recension: Alien (1979)

Alien

9

Handling

9.0/10

Skådespelarna

9.0/10

Effekter

8.5/10

Filmkänsla

9.5/10

Pros

  • Skådespelarna
  • Skräckkänslan
  • Banbrytande

I rymden kan ingen höra dig skrika, men i TV-soffan kan alla höra dig skrika. Alien förändrade allt vad det gäller rymdfilmer och trots att det har gått 35 år sedan premiären är det fortfarande en av världens bästa filmer.

Djupt ute i rymden är rymdskeppet Nostromo på väg tillbaka till jorden med sin last av tjugo miljoner ton malm. Skeppets huvuddator mottar vad som verkar vara en nödsignal från en planet i närheten och avbryter därmed färden hem. Besättningen som ligger nedsövda i kryosömn väcks och ett beslut att undersöka signalen tas av skeppets kapten Dallas (Tom Skerritt). Samtliga i besättningen landar på planeten med ett mindre skepp, medan Nostromo stannar kvar i omloppsbana.

Signalen visar sig komma från ett främmande rymdskepp, som Dallas tillsammans med sin försteofficer Kane (John Hurt) och navigatören Lambert (Veronica Cartwright) går för att undersöka. Där hittar de en främmande varelse och resten är förstås historia. Jag ska inte riskera att avslöja någonting för dem som mot alla odds inte har sett filmen, men vi kan väl ändå avslöja så pass mycket att det inte handlar om E.T som vill plocka blommor. Allt som kan gå fel går fel och det blir bara värre.

Ellen Ripley (Sigourney Weaver) är filmens verkliga huvudperson, någonting som faktiskt var banbrytande 1979. Kvinnor spelade mest biroller och även om de hade huvudroller var det sällan en kvinna intog en så stark position som Weaver fick göra i Alien. Hon sopade mattan med både de manliga skådisarna och hela världens samlade kritikerkår.

Väldigt få filmer har påverkat filmvärlden så mycket som Alien och det har gjorts mängder av försök att kopiera framgången. Bara James Cameron när han regisserade uppföljaren Aliens har lyckats, men förutom honom är det få filmer som kommer ens i närheten av att framkalla både skräckkänsla och fascination över rymden på samma sätt som Alien. När man ser den här filmen förstår man hur skört livet i rymden är, både med eller utan aggressiva rymdvarelser.

Att dessutom lyckas samla så många bra och numera legendariska skådespelare i en och samma film är episkt. Förutom nämnda skådisar ovan hittar vi också Yaphet Kotto som Parker, Harry Dean Stanton som Brett och Ian Holm som Bilbo. Nej, jag menar förstås Ian Holm som Ash. Mycket bättre än så blir det inte och om du vill bli skrämd till livet samtidigt som du ser en av världens bästa sci-fi filmer är det bara att starta Alien.

Notera: Spelet Alien: Isolation som släpps i oktober kommer att utspelas 25 år efter Alien, där spelaren tar rollen som Ellen Ripleys dotter Amanda.

 

Köp Alien på CDON: DVD

 

alien-1979-sigourney-weaver-movie-poster

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

10 trackbacks/pingbacks

  1. Draft Day och Alien på Spel och Film | Carling Creations
  2. Recension: Aliens (1986) - Spel och Film
  3. Filmrecension: Ghostbusters (2016) - Spel och Film
  4. Filmrecension: Ghostbusters (2016) – Carling Creations
  5. Recension: Life (2017) - Spel och Film
  6. Ni vann Alien: Covenant - Spel och Film
  7. Ni vann Alien: Covenant – Carling Creations
  8. Recension: Star Trek Discovery (2017) - Spel och Film
  9. Fria Ligan släpper Alien-rollspel - Spel och Film
  10. Nya och gamla stjärnor i den kommande Ghostbuster-filmen! - Spel och Film

Kommentarer är stängda.