Recension: Sparklite (2019)

Jag har spelat PS4-versionen av Red Blue Games och Merge Games Sparklite.

Sparklite är ett Zelda-inspirerat action/äventyr-spel där du löser pussel och slåss mot fiender för att ta dig framåt. Du spelar rollen som Ada, en äventyrare som använder en skruvnyckel som vapen, som bokstavligen faller ner i ett äventyr där inget mindre än Geodias öde ligger i dina händer. Hjälp Ada att rädda sin värld med hjälp av hennes vänner på Flyktingön, hennes robotpartner och den mystiska mineralen Sparklite!

Fördelar

Visuellt stimulerande

Jag älskar hur spelet ser ut. Det är väldigt färgglatt och karaktärerna har minnesvärda designer. Jag gillar särskilt Adas design. Om man ska spela som samma karaktär hela tiden och det inte går att byta kläder är det bra att inte behöva stirra nonstop på en design man ogillar.

Geodia en vacker plats att vandra runt på: de olika områderna på kartan är minnesvärda och man kan märka att det har lagts ner mycket kärlek på dem.

Icke-repeterande karta

Konceptet med att skifta om kartan när man dör är någonting jag gillar. Jag älskar Pokémon: Mystery Dungeun-spelen och de använder också den här typen av kart-omkastning. Detta koncept funkar särskilt bra med kartor som man måste gå igenom gång på gång, eftersom det hindrar spelet från att bli repeterande. Man dör rätt mycket i Sparklite, särskilt i början innan man riktigt har funderat ut hur mycket stryk Ada tål och hur fienderna rör sig. Att inte behöva gå igenom samma karta om och om igen är ett stort plus.

Märkbar Zelda-inspiration

Jag är ett stort Zelda-fan och det är lätt att se hur Sparklite har inspirerats av franchisen. Man börjar med tre hjärtan, ens robot får uppgraderingar efter varje boss så att man kan komma vidare i kartan, Ada är en tyst protagonist, etc. Det värmer alltid om hjärtat att se dessa små bitar som har levt kvar sedan Zelda först introducerades. Risken är ibland att spel som Sparklite kan ses som rena kopior av Zelda, men jag anser att Sparklite har tillräcklig av en egen stil att det stannar vid att vara ett Zelda-inspirerat spel istället för en Zelda-kopia.

Nackdelar

Trots att jag verkligen gillade att spela Sparklite verkar det finnas några tekniska fel som jag känner att jag måste ta upp.

Dödstrumpet

Det är ganska lätt att dö i Sparklite. Jag har annars inte så mycket emot att dö ofta i tv-spel, men i Sparklite hördes det ibland ett trumpetliknande ljud när man dog. Det var som om någon hade spelat in en fanfar i kass 8-bit-ljud och satt in det i spelet. Ljudet är så obehagligt att det gör närmast ont i öronen när man hör det. När detta hände första gången skrämde det livet ur mig, och efter det satt jag på nålar varje gång jag dog, bara så att jag beredd om ljudet skulle komma. Jag har inte lyckats se något samband mellan de gånger som ljudet lät. Kanske är det helt enkelt slumpartat. Men det är definitivt någonting som de måste fixa.

Frånvaro av ljudeffekter

När vi ändå talar om ljud finns det något annat att ta upp. Vissa saker i spelet hade inga ljudeffekter alls. De två jag mest lade märke till var armborsten och hammaren som timberbossen använde sig av. Det stör mig ganska mycket när ljud inte existerar där man tror att det ska, särskilt när det i hammarens fall finns en dammanimation efter att hammaren faller, vilket ger det visuella intrycket att det borde låta ganska mycket. I det här fallet märkes det ännu tydligare eftersom allting annat som bossen gjorde hade ljudeffekter. När den gick hördes klampande fotsteg, när den använde sågbladen hördes de vina genom luften. Jag vet inte om dessa auditiva tomrum var medvetna eller om det är ett tekniskt fel, men det störde mig definitivt.

Fel på Märkesmaskinen

En sista sak att nämna är ett fel som finns i Märkesmaskinen. Av någon anledning kunde jag inte sätta in de märken som höjer Adas attack i maskinen. Detta gjorde att jag inte kunde höja min attackstyrka tillsammans med min försvarsstyrka och mina hjärtan. Jag kunde lägga dem på varandra, göra brons till silver och silver till guld, men jag kunde inte sätta in dem i maskinen. Jag kan inte tänka mig att detta var meningen och att det därför måste vara ett tekniskt fel. Om det bara gäller mitt spel, PS4-versionen eller alla Sparklite-spel återgår att se.

Avslutande ord

Sparklite är roligt att spela och har en upplyftande design. Storyn och musiken är kanske inte fantastiska, men de är bra nog att de tillför till nöjet av att spela. Tråkigt nog finns det dock några tekniska problem som skadar spelupplevelsen. Red Blue Games och Merge Games skulle tjäna på att gå igenom Sparklite några gånger till och fixa de problem jag har presenterat innan de på allvar börjar sälja spelet. Om bara dessa fel utgärdas har man ett roligt, charmigt litet spel.

Mitt råd är vänta lite med att köpa spelet. Läs andra recensioner för att kolla om problemen existerar i andra kopior. Om de löser problemen och du gillar att spela Zelda-spel kommer du definitivt att gilla Sparklite!

Om Jill Johansson 393 artiklar
Utbildad översättare (engelska/japanska) och passionerad författare (engelska/svenska).

2 trackbacks/pingbacks

  1. Recension: Sparklite (2019) - Filmfeed
  2. Casinon i tv-spel - Spel och Film

Kommentarer är stängda.