Men in Black fortsätter sina äventyr och med ett något förvirrande namn blir Men In Black International ett äventyr som fortsätter att underhålla.
Men in Black blir även Women in Black när Molly (Tessa Thompson) går med i den hemliga organisationen och blir Agent M . Hon är en av få människor som fått se en utomjording utan att MIB lyckats radera hennes minnen, något som gjort att hon gett sig tusan på att gå med de organisation med männen i svart.
Det blir inledningsvis lite hoppande mellan nutid och dåtid, men i nutid får vi se Agent H (Chris Hemsworth) tillsammans med High T (Liam Neeson) stoppar en invasion av en minst sagt elakartad utomjordisk art. I vanlig ordning blir det gott om effekter, men tyvärr känns både story och koncept urvattnat. Humorn finns där, men den är långtifrån lika storartad som i tidigare filmer.
Inte ens mina favoriter, de rökande och supande vandrande daggmaskarna (eller vad de nu är) lockar fram särskilt många skratt. Det känns att konceptet går på tomgång och det är inte tillräckligt mycket nytt för att liva upp stämningen. Tommy Lee Jones och Will Smith var betydligt starkare i sina roller och Men In Black International lyfter aldrig till stjärnorna, det blir mer en kraschlandning i öknen.
Visst finns det en del guldkorn, inte minst i att skådespelarna som är med gör sitt bästa och effekterna går det inte att klaga på. Likväl är det nästan två timmar med svartklädda män och kvinnor, vilket känns som minst en halvtimme för länge.
I slutänden gäspar jag och hoppas att det var den sista filmen i serien. Jag ser hellre de två första och i nödfall tredje delen. Men bäst är ändå originalet från 1997.
Betyg Men In Black International:
