Recension: The Call of the Wild (2020)

call of the wild

1903 skrev Jack London romanen Skriet från vildmarken och sedan dess har människor fascinerats av berättelsen. The Call of the Wild är en nyinspelning som väcker vildmarkens lockelse till liv.

I huvudrollen finns Buck, en Sankt Bernardshund, som från början lever ett rätt bra liv i en herrgård i Kalifornien. Men det goda livet tar dock slut när han en dag blir kidnappad. De som kidnappar honom vill sälja honom så att han kan dra släde i Yukon.

I Yukon pågår samtidigt guldruschen och hundar som kan dra slädar genom den otillgängliga vildmarken är eftertraktade. Det bär sig inte bättre än att Buck blir såld, men inte förrän han stiftat bekantskap med John Thornton (Harrison Ford).

The Call of the Wild är en klassisk matinéfilm, ett äventyr i storslagen natur, där det även finns en del stora frågor. Varför finns det en längtan hos många av oss att ge oss tillbaka till naturen, till den stora vildmarken? Och för hunden Buck handlar det förstås om att hitta tillbaka till flocken, till det vilda inom honom.

Jag är svag för den här sortens film, som trots att handlingen är känd sedan tidigare ändå bjuder på en underbar resa. Jag är inte helt såld på digitala djur, och Buck blir lite för mycket digitala animationer än riktig hund. Det drar faktiskt ner helhetsbetyget och det faktum att det är en rätt förutsägbar historia gör att det blir ett medelbetyg, fast med ett litet plus i kanten. Det är inte bara ett äventyr och en naturupplevelse, utan också en film som ställer många bra frågor.

Betyg: 3+

Fakta The Call of the Wild

Recenserad på: Blu-ray
Ljud: Dolby Digital Plus, DTS HD – Master Audio 7.1, Dolby Digital 5.1 Swedish, Dolby Digital 5.1 Danish, Dolby Digital 5.1 Norwegian, Dolby Digital 5.1 Finnish
Bild: 16:9 Widescreen, HD 1080p
Språk: Danska, Engelska, Finska, Norska, Svenska
Längd (min): 99