Den 26:e december 2004 drabbades den sydostasiatiska kusten av en tsunami som kom att kräva över 200 000 människoliv. The Impossible är en verklighetsbaserad film, om en av familjerna. Spel och Film recenserar en överraskande bra film.
Normalt sett brukar jag inte gilla den här typen av filmer. Man vet vad som ska hända och man vet att det innebär en massa elände. Ungefär som att se reprisen av nyheterna när man redan sett dem en gång. Likväl älskade jag Titanic, och anser att den fortfarande är en av världshistoriens bästa filmer. The Impossible hade inte samma budget som Titanic, men det är faktiskt svårt att tro. Det är en oerhört välgjord film, med ett mycket högre tempo än vad jag hade väntat mig.
När filmen börjar får vi från start följa familjen Bennet. Den verkliga familjen vars öde The Impossible baseras på hette Belón. Mamma Maria (Naomi Watts) och pappa Henry (Ewan McGregor) är som vilket par som helst. Deras barn Lucas, Thomas och Simon är tre busiga grabbar, som ser fram emot att få tillbringa lite ledig tid med sina föräldrar. Vi får följa dem när de checkar in på hotellet, när de firar jul och strax därpå slår vågen till.
Familjen blir genast splittrad och jag ska inte säga ett dugg om vad som händer. Det enda jag ska avslöja är att det mesta berättas ur sonen Lucas och mamma Marias perspektiv. När vågen slår in blir jag riktigt imponerad över hur välgjort allt är. Det blir kaos och vi kastas fram och tillbaka mellan hopp såväl som förtvivlan.
I kaoset som uppstår efter att vattnet börjat dra sig tillbaka får vi snart se hur det kan gå till på en katastrofplats. Ingenting fungerar till en början och sjukhusen blir snart överfyllda. Det är en oerhörd tragik som utspelas framför våra ögon och vi kan bara ana hur illa det faktiskt var på plats. Lokalinvånarna gjorde allt de kunde och det har regissören J.A Bayona lyckats förmedla. Han lyckas också förmedla att The Impossible handlar om hur det omöjliga blir möjligt, mitt i eländet.
Som alla vet var det en hel del svenska turister på plats, framför allt i Khao Lak. Det var väldigt kraftfullt och hade en stor påverkan att höra svenska mitt i filmen, även om jag starkt ogillar att svenskar så många gånger framställs som korkade. Dessutom verkar Bayona tro att svenskar inte kan engelska. Om det är någonting vi kan så är det engelska; sedan årtionde tillbaka finns det väldigt få svenskar som inte kan kommunicera på engelska. Bland svenskarna som är med och spelar ett par utmärkande roller finns Johan Sundberg, Jan Roland Sundberg och Douglas Johansson.
Bortsett från den lilla fadäsen är The Impossible en mycket sevärd film. Inte minst för att den utgör ett bra dokument över en av de värsta katastroferna i modern tid, men också för att den är spännande från början till slut. Trots att jag vet att tsunamin kommer vill jag veta hur det går för familjen vi följer och deras kamp är svår. Om de klarar sig eller ej får du se om du tar en titt på The Impossible.
