Animehörnan: Yowamushi Pedal

Yowamushi Pedal har av Wataru Wantanabe sänts i 38 animeavsnitt 2013 – 2014. Det har också blivit en TV drama serie, ett antal anime långfilmer och 48 volymer manga, och det ryktas om ytterligare en animesäsong.

Sakamichi Onoda är en så kallad otaku, det vill säga en individ som är totalt uppslukad i manga och anime så pass att den riktiga verkliga omvärlden förloras i dagdrömmar och fantasier. Sakamichi har inga vänner. Ingen förstår hans sällsynt blyga och timida personlighet. Allt som oftast gör han små tappra försök att få kontakt med klasskamraterna, men det är lönlöst. Hans hopp står till att nu, då han ska börja högstadiet, att han kan gå med i skolans animeklubb och därigenom finna likasinnade vänner att umgås med. Tyvärr visar det sig snabbt att hans drömmar går i kras då klubben upphört på grund av bristande elevintresse.

Ända sedan Sakamichi var en mycket ung grabb har han cyklat på sin gamla nedärvda, skruttiga s.k. ”mamma cykel”. Den håller ihop mest med tejp och klister men Sakamichi pinnar gladeligen på utan att begripa bättre. Uppför branta backar fräser han iväg utan minsta besvär, och det är detta som Shunsuke Imaizumi råkar få se. Shunsuke är en av skolans bästa cyklister med den allra bästa tänkbara utrustningen och åratal av professionell träning. Så kommer då den intet ont anande lilla Sakamichi på sin gamla skraltiga mammacykel och helt fräckt blåser förbi. Det går såklart Shunsukes ära förnär, men Sakamichi kan liksom inte riktigt fatta att han gjort den beundransvärda Shunsuke något ont. De två blir så småningom, efter hårda intagningsprov, invalda i skolans elit klubb av cyklister som tävlar på nationell bas mot hundratals andra cykelklubbar från högstadier runt om i Japan. Sakamichi får riktig utrustning och professionell hjälp med träningen och mycket snart förvandlas hans timida blyghet till en strålande självsäkerhet.

Yowamushi Pedal

Det här är självklart en anime inom genren sport, något för mig ganska så ovanligt att falla för. Ytligt sätt kan man ju undra hur 38 avsnitt anime där allt kretsar kring ett gäng svettiga killar som pinnar på utav bara fanken längs en förutbestämd bana – överhuvudtaget kan hålla någon intresserad mer än tre sekunder. Men faktum är att Yowamushi Pedal lyckas förvånansvärt bra. Relationerna mellan klubbkamraterna och mellan Sakamichi och motståndarklubbarnas olika individer är ganska fascinerande. I grund och botten kan man kanske säga att Sakamichi som protagonist inte är ute efter att vinna i främsta hand. Visst, vinna är bra – men bara om ”alla” i klubben kan vinna, bara om alla har kul, bara om alla som deltar respekterar varandra.

Sakamichi möter många motståndare som fuskar och använder sig av ojusta medel i deras strävan efter de hägrande guldmedaljerna, men då de konfronteras mot Sakamichis personlighet och inställning till sporten förändras hela andan i tävlingen. Jag tycker Yowamushi Pedal är helt klart sevärd och jag ger animen tre stjärnor av fem möjliga.

Be Sociable, Share!