Recension: Ad Astra (2019)

ad astra
Please follow and like us:

Ad Astra är en episk rymdfilm, där inte bara jordens öde står på spel, utan hela solsystemet och kanske rentav mer än så.

Jag är rätt svältfödd på rymdfilmer. Science-fiction eller inte, bara det har med rymden att göra så är jag nöjd. Jag har alltid varit fascinerad av den slutgiltiga gränsen, evighetens mörker och så vidare. Tyvärr har välgjorda rymdfilmer varit rätt sällsynta.

Ad Astra är dock en välgjord film och rätt episk i sin storslagenhet. Med en hel del filosofiska frågor i bagaget drar astronauten Roy McBride (Brad Pitt) iväg i raketfart. Han rekryteras till ett topphemligt uppdrag där han ska hitta sin far H. Clifford McBride (Tommy Lee Jones), som försvunnit på ett uppdrag till solsystemets utkant.

Eller rättare sagt, han ska försöka nå sin far med ett meddelande. Ett meddelande som bara kan skickas från Mars, eftersom jorden och andra baser som människan har på bland annat månen inte längre är säkra. McBride får därför åka först till månen, för att ta nästa raket till Mars. Ett relativt trovärdigt scenario, även om jag inte förstår varför han inte kunde skickat meddelandet från baksidan av månen.

Trots att långtifrån allt är logiskt i Ad Astra är det en väldigt snygg film, som jag bara kan beklaga att jag inte fick sett på bio. Scenerna i rymden och på planeterna är väldigt välgjorda och framför allt färden med månbilarna är riktigt snygg. Närvaron är stor och om Apollo-astronauterna hade kunnat filma med samma upplösning hade det antagligen sett ut precis så här.

Brad Pitt spelar som vanligt bra och rollen som Roy McBride passar honom väldigt väl. Han har en resa att göra med sina egna utmaningar och konflikter, och en hel del fokus ligger på hans utveckling.

Däremot tycker jag att det lite väl ofta planteras hinder på hans resa som inte känns helt logiska eller har rätt sammanhang. De drar ner helhetsbetyget eftersom händelserna, hur snyggt gjorda de än är, bara har samma effekt som ett fartgupp. De drar ner tempot dessvärre.

Jag är inte helt nöjd med hur berättelsen utvecklas, även om det är ett storslaget berättande så kunde mer fokus ha lagts på grundfrågorna. Är vi ensamma i universum och har vi något hopp i att försöka nå stjärnorna?

Likväl är det en helt klart sevärd film, som faktiskt kan ses om bara för effekternas skull. Det är sällan jag säger det, men samtidigt är jag också som sagt svältfödd på bra rymdfilmer.

Betyg: 4/5

Köp filmen på CDON:

ad astra

Fakta Ad Astra

Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio 7.1
Bild: HD 1080p, Widescreen (2.39:1)
Språk: Engelska
Längd (min): 123
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska, Engelska för hörselskadade
Releasedatum: 2020-02-03
Regissör: James Gray
Åldersgräns: 15 år

Please follow and like us: