Grace of Monaco
Pros
- Nicole Kidman
Cons
- Trög och seg
- För mycket politik
- För lite Grace Kelly
Filmlegenden Grace Kelly dog alltför tidigt i en tragisk olycka. Hon levde ett spännande och intressant liv, först som filmstjärna och sedan som prinsessa. Vi har sett Grace of Monaco, filmen om en liten del av Grace Kellys liv.
Efter att Grace Kelly (Nicole Kidman) har varit gift med furst Rainier III (Tim Roth) i sex år dyker Alfred Hitchcock (Roger Ashton-Griffiths) upp hos Grace. Han vill att hon återvänder till filmens värld och det vill Grace själv gärna göra. Hitchcock, som har haft med henne i flera roller tidigare, tycker att det är synd att hon inte filmar mer. Han erbjuder henne direkt en roll i filmen Marnie. Men, den gode fursten – som verkar vara en självisk typ och inte intresserad av Grace mer än som trofé – säger nej.
Filmen handlar om en liten del av Grace Kellys liv och handlingen pendlar mellan Grace egna problem och furstens politiska problem. Han är pressad av den franske presidenten som vill beskatta franska medborgare som bosatt sig i Monaco. Rainier III är en man som är van att få sin vilja fram och hans sätt att hantera Grace i filmen är väl inte direkt chevalereskt, så att säga.
Miljöerna i filmen lyckas fånga sextiotalets tidsanda och det är en upplevelse i sig att få se Monaco från kungahusets sida. Nicole Kidman spelar alltid bra, även om jag kan hålla med mina kollegor i branschen att hon är lite för gammal för att gestalta Grace Kelly som vid den här tidpunkten i sitt liv var 33. Men det spelar mindre roll, Kidman både rör sig, pratar och ser ut som Grace. Historielektionen vi får på köpet handlar om vad Monaco var på sextiotalet – en enda stor sandlåda för de rika – och vad som har krävts för att Monaco ska få förbli en lekplats mitt i Europa utan att egentligen vara en del av det övriga samarbetet på riktigt.
Men historielektionen till trots blir det aldrig spännande. Det här är en rätt tjatig film, med en hel del politiskt tjafs och en handling som aldrig riktigt lyfter. Det politiska spelet är intressant och regissören Oliver Dahan lyckas visa den politiska betydelsen av att det kungliga äktenskapet fungerar. Men det känns mer som en dokumentär snarare än en film jag dras in i. Om vi hade fått se lite mer av Grace Kellys övriga liv skulle den här filmen ha kunnat hoppa upp ett par steg.
Vad Grace of Monaco däremot lyckas med är en längtan efter att se om lite filmer där Grace Kelly spelar med – som exempelvis Fönstret åt gården eller Slå nollan till polisen.
Jag kan hålla med, det blev för lite av allt. Både politik och Grace själv. Det blev också konstigt när de hade försökt skohorna ned den där utvecklingen som hon egentligen borde ha gått igenom direkt när hon kom till Monaco men som nu blev uppskjuten ett par år för att passa den politiska situationen rent kronologiskt.
Precis, hela utvecklingen var alldeles för stressad och tog ingen plats alls. Synd, eftersom Grace Kelly var en väldigt intressant person. Hade gärna sett mer av hela hennes karriär och liv.