Recension: Kate (2021)

kate

Livet som lönnmördare är förmodligen aldrig enkelt, men det blir förstås inte enklare om du också blir förgiftad. Det är vad som händer Kate efter hennes sista uppdrag.

Kate (Mary Elizabeth Winstead) skjuter ihjäl sina måltavlor med prickskyttegevär. Hon får uppdragen av sin mentor Varrick (Woody Harrelson). När vi först träffar Kate befinner hon sig i Osaka, Japan, där hon ska ge sig på en medlem av den ökända yakuza-maffian. Snart går det dock inte som hon hade tänkt sig och hon blir förgiftad av Polonium-204, vilket gör att hon har max 24 timmar kvar att leva…

Polonium-204 är inte att leka med, blir man förgiftad av detta minst sagt radioaktiva ämne så går det snabbt utför. Kate ger sig dock inte, utan ger sig istället av för hämnas.

Kate är en väldigt snabb actionfilm, med många välgjorda fightscener. Det är inte en film för den som har ont av våld, men för den sakens skull blir det inget överdrivet frossande i blod. Istället är handlingen rå och rättfram.

Mitt i allt får Kate ta hand om den unga Ani (Miku Martineau). Det gör hennes jakt på hämnd betydligt svårare, och samtidigt blir hon snabbt sämre. Mary Elizabeth Winstead spelar överraskande bra och även om jag inte hade sett henne som den mest naturliga lönnmördare är hon minst sagt övertygande. Harrelson kan man aldrig klaga på och även om de flesta andra inte har några djupa dialoger att visa upp så är skådespelandet helt okej.

Miljön är också imponerande och jag gillar hur Japan skildras. Stort, mörkt och med total urbanisering blir de få gröna oaserna som finns ännu mer framträdande.

Totalt sett är Kate en välgjord film, med bra handling och en del annorlunda händelser. Kanske lite för mycket fokus på actionscener, men å andra sidan blir det befriande att inte behöva tänka för mycket.

Betyg: 4

Fakta Kate

Recenserad på: Netflix
Längd: 106 minuter
Regissör: Cedric Nicolas-Troyan

Trailer Kate