Recension: The Black Phone (2021)

I skräck betyder stämning ibland mycket mer än handling, och helt rätt stämning får vi absolut i The Black Phone. Stephen King är en av mina idoler, och hans son Joe Hill står för novellen som The Black Phone bygger på. Med andra ord finns alla förutsättningar för en bra skräckis.

Så mycket skräck är det kanske inte egentligen. Det är sjuttiotal och vi befinner oss i Denver, där trettonårige Finney Shaw (Mason Thomas) försöker undvika att hamna i vägen för sin alkoholiserade pappas (Jeremy Davies) vredesutbrott. Det gäller även hans syster Gwen Shaw (Madeleine McGraw), och båda två gör en riktigt bra insats i att tolka sina roller.

Värre blir det eftersom alla i det lilla samhället är rädda för The Grabber, en seriemördare som lurar in barn i sin bil. Ett av barnen i samhället blir lurad att följa med The Grabber och det enda som verkar kunna rädda barnet från mördaren är en mystisk svart telefon som sitter – urkopplad – på väggen i rummet där barnet hålls fången.

Ethan Hawke spelar rollen som The Grabber och han gör det fantastiskt bra – långt bortom vad man sett honom lyckas med tidigare. Här finns både sjuttiotalsstämning, en del övernaturligt, men mest av allt en suggestiv, växande känsla av att vi har med något otroligt obehagligt att göra.

Dock är det egentligen inte så mycket nytt, även om allt är sevärt och välpolerat. Det blir inte så många överraskningar och den stora behållningen med The Black Phone är just stämningen och skådespelandet.

Betyg: 4/5

Fakta The Black Phone

Recenserad på: Blu-ray
Regissör: Scott Derrickson
Längd: 1h43m