Recension: Bohemian Rhapsody (2018)

bohemian rhapsody

Bohemian Rhapsody

9.1

Handling

9.0/10

Skådespelare

9.0/10

Ljud & Musik

10.0/10

Stämning

8.5/10

Effekter och Filmteknik

9.0/10
Please follow and like us:
0

Vissa filmer ska helt enkelt bara ses på bio. Bohemian Rhapsody är en sådan film. Inte bara för att musiken behöver en rejäl ljudanläggning utan också för att storslagna scener ska ses på storslagen duk. 

Bohemian Rhapsody är filmen om Queen och framför allt om Freddie Mercury, som spelas fantastiskt bra av Rami Malek. Vi får följa Freddie från tidigt sjuttiotal, när han arbetar med att hantera bagage på en flygplats. Därifrån till mötet med Brian May (Gwilym Lee) och Roger Taylor (Ben Hardy), efter att de precis förlorat sin sångare i bandet Smile. Resan därifrån till att Smile blir Queen och legenderna är födda är relativt kort. Mycket handlar sedan om hur bandet kämpar med Freddys divalater och en intern kamp om vems namn som ska stå på vilken skiva.

Allt berättas med mycket humor och värme. Samtidigt som det är en oerhört sorglig historia med Freddys vilsenhet i sig själv lyckas regissören Bryan Singer måla upp en fantastiskt bra skildring av Queen som band och vänner. Eller familj, som de hellre ser sig som. Freddys relation med Mary Austin (Lucy Boynton) får mycket uppmärksamhet och det är lika sorgligt som vackert.

bohemian rhapsody

Det var dessutom en annan tid. Allt var inte som idag, från hur HIV/AIDS kunde hanteras till hur gayrörelsen vann sina strider. För mig som är uppväxt på sjuttiotalet och åttiotalet blir det aldrig bättre än så här. Queen var och är grymt bra, även om vi alla som älskar deras musik kan sakna Freddie, trots efterföljande sångares magnifika insatser.

Bohemian Rhapsody gör ett mycket bra jobb med att skildra Queen, det är det ingen tvekan om. Det kunde lätt ha blivit fyra timmar film och vi borde fått se lite mer om de andra bandmedlemmarna. Även Freddies barndom och hans liv utanför bandet ägnas det för lite tid åt. Men uppbyggnaden mot finalen på Live Aid-galan på Wembley 1985 sköts fantastiskt bra. Finalen är dessutom makalöst bra, det är så nära man kan komma en exakt kopia av Queens första framträdande på Wembley. Bara slutscenen är värd att betala en biobiljett för – den ska ses på bio. Vill du se hur det begav sig kan du se scenen nedan från 1985. Filmen måste du helt enkelt gå och se direkt på bio.

Recenserad på: Bio

Fler Filmspanare har spanat in Bohemian Rhapsody:

Fiffis Filmtajm

Rörliga bilder och tryckta ord

Läs mer om filmen på dess officiella hemsida

 

Please follow and like us:
0
Om Magnus 901 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.