Recension: Dune (2021)

Jag ska börja med tre saker. Till att börja med fullkomligt älskar jag Frank Herberts berättelse som är förlaga till Dune. Jag tycker även David Lynchs version med Kyle MacLachlan är fenomenalt bra. Utöver detta såg jag mycket fram emot en nyinspelning då den gamla versionen hade en del att önska vad det gäller specialeffekter (vilket man kan bortse från om man ser kultvärdet).

Med det sagt var jag grymt besviken på Dune när jag såg den på bio. Det saknas enormt mycket från boken, men det största problemet är att den gode Denis Villenueve lider av samma sjuka som hela Hollywood gör. Det måste göras uppföljare och därför avslutas inte historien i en och samma film – trots att den är 2 timmar och 35 minuter lång.

För den som inte vet vad Dune handlar om så är det en episk sci-fi berättelse om ett imperium med flera stora hus (hus som i dynasti) som på ett eller annat sätt kämpar om kejsarens gunst eller att ta över. Som i vilken del av världen som helst med andra ord.

De ”onda” i berättelsen är huset Harkonnen, som leds av baronen Vladimir Harkonnen (Stellan Skarsgård spelar fenomenalt bra). Atreides däremot är dynastin som tror på fred och goda värden, där Oscar Isaac spelar hertig Duke Atreides och Timothée Chalamet spelar hans son Paul Atreides. Svenska Rebecca Fergusson dyker upp som Pauls mamma Lady Jessica och gör som alltid en bra insats.

Till saken hör att alla kämpar om olja, eller nej förlåt jag menar krydda. En speciell krydda är vad som gör att man kan resa kors och tvärs över universum. Det finns mängder att berätta om det också, men låt oss återgå till vad som gör Dune till ett misslyckande.

Dune (2021) directed by Denis Villeneuve • Reviews, film + cast • Letterboxd

Till att börja med är det en fantastisk film på många sätt. Filmtekniken är grym, stämningen och de många miljöerna är mycket bra. Men det går för långsamt. För tok på långsamt. Ibland tror jag att jag är mitt i en dokusåpa som exempelvis gamla Glamour (The Bold and The Beautiful), där ansiktsuttryck ska zoomas in i evighet.

Vidare missar man helt det specialvapen som Atreides faktiskt hade till sin fördel, och som aldrig ens kommer upp på tal. Istället är det rätt lite av filmen som ägnas åt själva husen och deras olikheter.

Dessutom tycker jag inte den gode Chalamet gör en bra tolkning av Paul. Även om Paul har sina svårigheter så är han betydligt mer öppen och godmodig än vad Chalamet gör sken av. Här är det mer fokus på inre demoner och konflikter.

Men det största problemet är som sagt att Dune slutar för tidigt i historien. Det vill mjölkas ännu mer ur historien, men det sjuka är att Frank Herbert skrev sex böcker. Det finns gott om material att ösa ur, istället för att slakta en och samma berättelse i två delar. Det drar ner betyget radikalt.

Betyg: 2

Fler Filmspanare har recenserat:

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch 

Movies-Noir 

Jojjenito 

Fripps filmrevyer

Fakta Dune

Recenserad på: Bluray
Speltid: 2h35m
Regissör: Denis Villenueve

Trailer

Om Magnus 1075 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.