Recension: Infinite (2021)

infinite
Please follow and like us:
Pin Share

En man som hallucinerar upptäcker att hallucinationerna i själva verket är minnen från tidigare liv. Helt klart intressant idé, men frågan är hur intressant Infinite blir i regissören Antoine Fuquas händer.

Jag kan inte låta bli att få lite Highlander-vibbar av Infinite, men jag ska försöka att inte ge alltför många spoilers. Vår hjälte Evan McCauley (Mark Wahlberg) har en massa underliga drömmar och han får även visioner, och allt visar sig vara spår av tidigare liv.

Inte nog med det, han tillhör en grupp människor som återföds (och syftet lämnar jag till er att utforska i filmen), men alla bland de som återföds vill inte samma sak. Det gäller definitivt filmens skurk, Bathurst (Chiwetel Ejiofor), som har något sämre planer för mänskligheten än vad Evan har.

Jag, som alltid brukar gilla övernaturliga filmer där något större pågår som vi vanliga människor inte kan se, börjar känna mig rätt förvirrad efter bara några minuter. Här staplas actionscener ovanpå varandra och tvära kast mellan nu och då gör det inte lättare att hänga med.

Det finns paralleller med handlingen i Highlander, men till skillnad från hur allt sköts här var det betydligt mer smakfullt i den gamla hederliga filmen med Christopher Lambert och Sean Connery. Dessutom lyfter aldrig mystiken, alltför mycket avslöjas och det man verkligen vill veta berättas det alldeles för lite om.

Visserligen är det enkel underhållning, men till större delen utan behållning. Action blir viktigare än skådespeleri och de flesta skådespelarna är rätt stela, utan engagemang. Lite synd, eftersom konceptet och tanken med berättelsen är bra.

Betyg: 2

Fakta Infinite

Recenserad på: Blu-ray
Längd: 1h46m
Regissör: Antoine Fuqua

Trailer

Please follow and like us:
Pin Share