Recension: Mortal Engines (2018)

mortal engines

Mortal Engines är ingenting annat än ren eskapism och en rejäl dos sense of wonder-effekt. Stora städer på hjul, vad kan gå fel för en svältfödd science-fiction-steampunk-junkie?

Filmen Mortal Engines är baserad på boken med samma namn av Philip Reeve. Bakgrundshistorien är klassisk apokalyptisk, ett kärnvapenkrig har ödelagt jorden och i resterna av kriget kämpar överlevarna med att inte gå under. Långt senare har rullande städer byggts, och en av dem är London som rullar runt ledd av bland annat Magnus Crome (Patrick Malahide) och Thaddeus Valentine (Hugo Weaving).

Mortal Engines
Hugo Weaving as Thaddeus Valentine and Patrick Malahide as Magnus Crome in Mortal Engines. The film is directed by Christian Rivers, and written by Fran Walsh, Philippa Boyens and Peter Jackson based on the novel by Philip Reeve.

Första känslan när filmen startar är den här episka känslan, lite sense of wonder. Enorma städer som rullar på enorma larvfötter. London är en av de större och jobbar hårt för att ”äta” upp de andra. Man skjuter helt enkelt enorma änterhakar som hakar i staden man vill assimilera. Den dras in i en lika enorm öppning, som en stor mun, och sedan startar arbetet med att tillvarata den mindre stadens resurser.

Allt sker också med en teknik som är väldigt steampunk, rudimentär och skapad av vad överlevarna efter katastrofen har kunnat skapa av vad de hittat. Naturligtvis finns det de som vill lägga vantarna på vilka vapen den gamla civilisationen än hade tillgång till.

Nu ska jag förstås tillägga att jag är svag för den här sortens film, med stora episka scener och hårdkokt scifi/steampunk. Jag gillar också klassiska upplägg, även om det kan kännas som klichéer ibland, med den unga antihjältinnan Hester Shaw (Hera Hilmar) som träffar den naive unge hjälten Tom Natsworthy (Robert Sheehan). Det finns en mängd gåtor, hemligheter och annat i relationerna mellan dem, Londons ledare och överklass, men också mellan andra fraktioner – som prisjägaren Anna Fang (Jihae) eller mördarroboten Shrike (Stephen Lang).

Mortal Engines

Jag har bara en enda negativ sak att säga, Mortal Engines är för kort. Berättelsen förtjänar att utvecklas och det här är en film som borde ha varit en trilogi, eller åtminstone tre timmar lång. Världen, städerna, händelserna, allt kan inte berättas tillräckligt bra på bara ett par timmar. Jag brukar säga att filmbolagen har en tendens att vilja dra ut på berättelser men i det här fallet verkar de ha kokat ihop för mycket istället. Mortal Engines hade definitivt tjänat på att ha samma story fast uppdelat på fler delar.

Det till trots, helt klart en av de mest uppskattade filmerna i den här genren och förhoppningsvis kan vi i alla fall få se en uppföljare. Peter Jackson, som står bakom, har hintat om att det kan bli så – även om inte alla världens kritiker har varit lika positiva som jag.

Betyg Mortal Engines:

4/5

Köp filmen på CDON.

Om Magnus 1082 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

2 trackbacks/pingbacks

  1. Recension: Mortal Engines (blu-ray) - Spel och Film
  2. När får vi se Half-Life 3? - Spel och Film

Kommentarer är stängda.