Recension: Batman (1989)

Batman

8.9

Handling

9.0/10

Skådespelarna

8.5/10

Effekter

8.5/10

Stämningen

9.5/10

Pros

  • Skådisarna
  • Stämningen
  • Mörkret

Cons

  • Småtöntigt ibland

Innan Tim Burton tog sig an Batman var den fladdermusinspirerade superhjältens popularitet på väg neråt och i Sverige var det bara ett fåtal som ens funderade över Läderlappens existens. Filmen med samma namn som hjälten förändrade allt, plötsligt skulle alla ha en t-shirt med Batmans logotyp och den mörka riddarens framgång på vita duken var ett faktum. Batman är en episk film som håller än idag.

Kanske kan man fundera över castingen, men Michael Keaton som Bruce Wayne/Batman fungerar lika bra som Jack Nicholson som Jokern. Att just Jokern är ärkeskurken som Batman möter i den här filmen visade sig vara perfekt på alla sätt och vis. Jokern är galen, men han är lika mycket en dubbelnatur precis som Bruce Wayne. Det gör att konflikten mellan de två blir ännu djupare, även om det inte är någon riktig tvekan om vem som är värst…

Det var förstås ingen enkel sak att göra en framgångsrik superhjältefilm, särskilt inte som dåtidens Stålmannen var – minst sagt – en aning tramsig och lätt överdriven. Men Burton inspirerades av Frank Millers väldigt mörka seriealbum The Dark Knight Returns och han lyckades väldigt väl. Inte minst med själva dräkten, som istället för en gråblå historia blev nattsvart och passade stämningen i Gotham City väldigt väl.

Batman

Den undersökande reporten Vicky Vale (Kim Basinger), som inte låter sig stoppas av någon, blir filmens enda verkliga ljuspunkt – kanske undantaget betjänten Alfred (Michael Gough) – då hon är den enda som visar prov på att vara fortsatt god. Batman själv är definitivt inte en vanlig hjälte i Burtons version, även om han kanske inte blir tillräckligt mörk för att nå upp till epitetet en mörk riddare är det inte självklart att han kommer att göra det rätta.

Musiken i filmen, tekniken, mörkret i Gotham, den dystra stämningen och hopplösheten i mänsklighetens ego är faktorer som ytterligare bidrar till att göra Batman till en fantastiskt bra film. Mot mer moderna versioner som Christopher Nolans serie (som inleds med Batman Begins) lyckas faktiskt Batman från 1989 stå pall, även om det ibland blir lite småtöntigt. Likväl är det en mycket mörk, stämningsfull historia som gör sig bra en ruggig höstkväll.

 

Tips: Gillar du Batman gillar du förmodligen även nyinspelningen av Robocop

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få de senaste inläggen en gång per vecka:

Genom att prenumerera på e-postlistan godkänner du att Spel och Film sparar din e-postadress, med syftet att skicka nyheter och sammandrag av bloggen. Du kan när som helst avsluta prenumerationen och via vår sida för Data Privacy begära att dina personuppgifter tas bort.

Din e-postadress är säker hos oss, vi använder den för utskick en gång i veckan och för att ge dig tips om exempelvis tävlingar. Just nu har vi 278 prenumeranter.
Be Sociable, Share!
Om Magnus 878 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.