Bland alla filmer jag sett fram emot för 2023 så var Oppenheimer klart i topp. Christopher Nolan brukar inte göra mig besviken, och även när han skjuter under målet är det oftast ändå filmer som är bättre än många andra. Oppenheimer når med en bokstavlig smäll högt på min lista.
Innan jag såg filmen hade jag lyssnat på en och annan podd, delvis för att få lite bakgrund och hänga med bättre i den tidens politiska spel. Det var ingen tvekan om att Oppenheimer skulle vara en film med minst lika mycket politik som fokus på utvecklingen av atombomben.
Filmen är i det närmaste perfekt castad. Här är en rejäl samling elitskådespelare, från Cillian Murphy som spelar (och ser ut som) Oppenheimer och Emily Blunt som hans trogna fru till Matt Damon som den gode generalen som rekryterar Oppenheimer. Robert Downey Jr. är nästan inte igenkännbar som Lewis Strauss. Stjärnkavalkaden slutar inte där, vi får möta Kenneth Branagh som Niels Bohr, Jason Clarke som Roger Robb, Alden Ehrenreich som senator Aide och Rami Malek i en liten men viktig roll som David Hill. Dessutom, icke att förglömma så dyker Gary Oldman upp i ännu en fantastisk rolltolkning …
Innan jag sett Oppenheimer trodde jag att väldigt mycket mer av filmen skulle handla om spioneriet och vad som hände på basen i Los Alamos. Det är förstås en del av allt, men filmen är betydligt mer nyanserad. Den ger oss många bra insikter och förklarar mycket om varför USA är som det är idag.
Utforskningen av vem Oppenheimer var och hur han såg på både utvecklingen av bomben såväl som politiken och kommunism ges mycket utrymme – och det är superintressant att se. Det gäller dock att hänga med eftersom filmen pendlar mellan innan bomben och efter.
Naturligtvis står utvecklingen av bomben och fysiken bakom i centrum. En av de mest skrämmande sakerna med utvecklingen av atombomben var att fysikerna trodde att det fanns en faktisk risk att tända eld på atmosfären. Då hade det definitivt varit finito. Det här kommer fram väldigt bra i filmen och själva sprängningen i sig är kanske filmens riktiga höjdpunkt.
På många sätt finns det många likheter mellan Manhattan-projektet och dagens utveckling av AI. Samma sorts kapprustning pågår idag; den nation som kan vinna kapplöpningen kring att utveckla den bästa konstgjorda intelligensen kommer få väldigt stora fördelar mot alla andra. Samtidigt kan det, precis som atombomben, innebära slutet på mänskligheten (som vi känner den).
Tyvärr verkar vi inte ha lärt oss av historien.
Oppenheimer lider av en sak som drar ner betyget. Ibland blir det för mycket tjafs, snack och politik. Hur intressant det än är och hur mycket jag än vill förstå vad som faktiskt hände i efterspelet blir det åtminstone trettio minuter för mycket. Jag ska se om filmen när den dyker upp på Blu-ray och göra en ny bedömning, men första intrycket gjorde ändå att jag tröttnade lite på alla turer fram och tillbaka.
Till slut går det dock inte att tycka annat än att det här är en riktigt bra film. Hade den haft lite mer fokus mot Los Alamos och bombutvecklingen istället för att förlora sig i en del av politiken och efterspelet så hade det blivit en femma.
Betyg: 4/5
Fakta Oppenheimer
Recenserad på: Bio
Regissör: Christopher Nolan
Längd: 3h0m
Trailer
Andra filmspanare som också recenserat Oppenheimer:
